Privat-offentlig samverkan inom krisberedskap: Så stärks Sveriges elektroniska kommunikationer

I ett alltmer digitaliserat samhälle är Sveriges beroende av fungerande elektroniska kommunikationer absolut. Oavsett om det handlar om fredstida kriser, höjd beredskap eller krig, måste våra kommunikationssystem fungera. Men utmaningen är komplex: mycket av den samhällsviktiga infrastrukturen ägs och drivs av privata aktörer. Hur säkerställer vi då att dessa kritiska system är robusta nog att motstå allvarliga störningar och hot?

Som civilminister Erik Slottner uttryckte det i november 2024: "Tillförlitlig digital kommunikation är avgörande för Sveriges säkerhet och välstånd. Vi måste säkerställa att våra digitala system fungerar i alla lägen." Detta uttalande, i samband med rundabordssamtal med näringslivet om digital infrastruktur och nationell säkerhet, understryker den centrala roll som privat-offentlig samverkan spelar för vår nationella säkerhet.

Lösningen ligger i strukturerad och strategisk samverkan mellan offentliga myndigheter och privata aktörer. Genom gemensamma åtgärder, tydliga ansvarsområden och kontinuerlig dialog kan vi bygga den motståndskraft som krävs. Som MSB framhåller är samverkan mellan offentliga och privata aktörer inte bara önskvärd – den är nödvändig för att stärka samhällets krisberedskap och skapa en robust infrastruktur.

PTS roll som sektorsansvarig myndighet

Post- och telestyrelsen (PTS) har en central och samordnande roll i Sveriges krisberedskap. Som förvaltningsmyndighet bär PTS det samlade ansvaret för beredskapssektorn elektronisk kommunikation och post. Detta innebär ett omfattande ansvar för att säkerställa att kommunikationssystemen fungerar även under de mest utmanande förhållandena.

Enligt PTS egen beskrivning omfattar deras uppdrag att planera och förbereda för totalförsvar och krisberedskap inom sektorn. Operatörerna har en grundläggande skyldighet att säkerställa att näten och tjänsterna fungerar vid fredstida kriser, höjd beredskap och krig. Detta är inte bara en affärsmässig angelägenhet utan en fråga om nationell säkerhet.

En avgörande del av PTS befogenheter är möjligheten att ålägga tillhandahållare specifika skyldigheter vid höjd beredskap. Detta juridiska ramverk, som beskrivs i propositionen om en telesamverkansgrupp för fredstida kriser och höjd beredskap, ger PTS verktyg att säkerställa att kritiska funktioner upprätthålls. Samtidigt är det viktigt att notera att privata aktörer som får ålagda skyldigheter har rätt till ersättning – en balans som är avgörande för att upprätthålla en fungerande samverkan.

PTS roll sträcker sig även till att aktivt stödja aktörer med robusthöjande åtgärder. Som beskrivs i utredningen om krishantering vid allvarliga driftstörningar i den finansiella sektorns digitala infrastruktur, fungerar PTS som sektorsansvarig myndighet och ger stöd för att öka motståndskraften i de elektroniska kommunikationerna. Detta proaktiva arbete är minst lika viktigt som de reaktiva åtgärderna vid faktiska kriser.

Strategisk inriktning och mål för totalförsvarsarbetet

För att skapa en sammanhållen och effektiv beredskap krävs en tydlig strategisk inriktning. PTS har formulerat detta i sitt dokument "PTS inriktning i totalförsvarsarbetet för sektorn elektronisk kommunikation 2020-2025", som lägger grunden för myndighetens arbete under denna period.

Det övergripande målet är tydligt formulerat: samhällskritiska funktioner ska ha tillräckliga elektroniska kommunikationer under höjd beredskap och krig. Detta enkla men kraftfulla mål driver allt arbete inom området och ger en tydlig riktning för både offentliga och privata aktörer.

För att uppnå detta mål har PTS identifierat flera kritiska insatsområden:

Nät och tjänster måste vara robusta och redundanta nog att motstå både fysiska och digitala hot. Detta innebär investeringar i infrastruktur, men också strategisk planering för hur trafik kan omdirigeras vid störningar.

Anläggningar som är kritiska för kommunikationssystemen måste skyddas och säkras. Detta inkluderar allt från mobilmaster till datacenter och kopplingsstationer.

Försörjning handlar om att säkerställa tillgång till reservkraft, reservdelar och annan materiel som krävs för att upprätthålla driften under längre perioder av kris.

Ledning och samordning är kanske det mest kritiska området, eftersom det handlar om förmågan att fatta snabba och korrekta beslut under press. Här spelar samverkan mellan olika aktörer en avgörande roll.

En ofta förbisedd men absolut nödvändig komponent är personal, utbildning och övning. Även de bästa systemen är värdelösa utan kompetent personal som vet hur de ska hanteras under krissituationer. Därför genomför PTS regelbundet övningar och utbildningar tillsammans med operatörer och andra relevanta aktörer.

Tidsperioden 2020-2025 representerar en fas av intensifierat arbete, men utmaningarna fortsätter att utvecklas. Nya teknologier, förändrade hotbilder och en alltmer komplex geopolitisk situation kräver kontinuerlig anpassning av strategierna.

Nationella telesamverkansgruppen (NTSG): Ett konkret exempel på framgångsrik samverkan

Teori och strategidokument är viktiga, men det är i praktiken som samverkan verkligen visar sitt värde. Ett framstående exempel på hur privat-offentlig samverkan kan fungera i praktiken är Nationella telesamverkansgruppen, NTSG.

Som beskrivs i Stadsnätsföreningens artikel om krisberedskap, är NTSG ett samarbetsforum där Sveriges större teleoperatörer ingår tillsammans med relevanta myndigheter. Gruppens primära fokus är att stödja återställandet av telefoni och bredband vid allvarliga störningar som påverkar samhällsviktiga funktioner.

Vad gör NTSG så framgångsrikt? För det första skapar forumet en struktur för kontinuerlig dialog mellan aktörer som annars kanske skulle betrakta varandra främst som konkurrenter. I NTSG är operatörerna samarbetspartners med ett gemensamt mål: att säkerställa att Sveriges kommunikationer fungerar när det verkligen gäller.

För det andra arbetar NTSG inte bara reaktivt utan också proaktivt med krisberedskap och totalförsvarsplanering i telekomsektorn. Genom att identifiera sårbarheter, dela best practice och koordinera beredskapsåtgärder kan gruppen förebygga problem innan de uppstår.

Regeringens engagemang i NTSG:s arbete visar på den höga prioritet som frågan har. När civilminister Erik Slottner i november 2024 höll rundabordssamtal med näringslivet om digital infrastruktur och nationell säkerhet, var NTSG:s roll och betydelse en central punkt i diskussionen. Detta visar att samverkan inte bara är en teknisk fråga utan också en politisk prioritet på högsta nivå.

NTSG representerar en modell som skulle kunna inspirera andra sektorer. Genom att skapa strukturerade forum där konkurrenter kan mötas på neutral mark, med tydliga mål och stöd från relevanta myndigheter, kan samhället bygga robusthet på ett sätt som varken offentlig eller privat sektor skulle kunna åstadkomma på egen hand.

MSB:s rekommendationer för stärkt försörjningsberedskap

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har, tillsammans med Tillväxtverket, genomfört en omfattande analys av hur privat-offentlig samverkan kan stärkas inom försörjningsberedskap. Deras rekommendationer, presenterade i rapporten "Uppdrag att stärka privat-offentlig samverkan avseende försörjningsberedskap", ger viktiga insikter som är relevanta även för elektroniska kommunikationer.

En central rekommendation är att MSB bör utses till nationellt samordnande funktion för försörjningsberedskap. Detta skulle skapa en tydlig kontaktpunkt och samordningsstruktur som kan överbrygga gränsen mellan olika sektorer och mellan offentlig och privat sektor. Även om detta förslag specifikt gäller försörjningsberedskap, illustrerar det en bredare princip: behovet av tydlig nationell samordning.

Rapporten betonar särskilt vikten av snabb, riktad och säker kommunikation mellan aktörer. I en krissituation är tid en kritisk faktor, och möjligheten att snabbt utbyta information mellan myndigheter och företag kan vara avgörande för hur effektivt samhället kan reagera. Detta kräver inte bara tekniska lösningar utan också förtroende och etablerade relationer som byggs upp över tid.

Ett konkret förslag är att skapa en gemensam samverkansplattform som möjliggör tvåvägskommunikation. Detta är särskilt viktigt eftersom information inte bara behöver flöda från myndigheter till företag, utan också åt andra hållet. Privata aktörer har ofta tidig kunskap om problem och trender som kan vara värdefull för myndigheters lägesbild och beslutsfattande.

MSB:s rekommendationer understryker också behovet av en nationell arbetsgrupp för produktionsomställning. I en krissituation kan det bli nödvändigt att snabbt ställa om produktion för att möta nya behov. Detta kräver samordning mellan många olika aktörer och en förmåga att snabbt fatta beslut om prioriteringar och resursallokering.

Operatörernas ansvar och övningar för ökad krisberedskap

Teleoperatörerna står i frontlinjen när det gäller att säkerställa fungerande kommunikationer vid kris. Deras ansvar är både omfattande och konkret, och det kräver kontinuerlig förberedelse och övning.

Som PTS beskriver har operatörerna en grundläggande skyldighet att säkerställa att näten och tjänsterna fungerar vid fredstida kriser, höjd beredskap och krig. Detta är inte en abstrakt skyldighet utan något som måste omsättas i konkreta tekniska lösningar och organisatoriska förberedelser.

Praktiskt innebär detta att operatörerna måste:

• Upprätthålla redundans i sina nät så att trafik kan omdirigeras vid störningar
• Säkerställa tillgång till reservkraft för kritiska anläggningar
• Ha beredskapsplaner för snabb reparation och återställning
• Koordinera med andra operatörer och myndigheter
• Ha personal som är tränad och förberedd för krissituationer

För att säkerställa att dessa förberedelser verkligen fungerar genomför PTS regelbundet övningar och utbildningar tillsammans med operatörerna. Dessa övningar är avgörande för att identifiera brister och utveckla förmågan att hantera verkliga kriser.

Som framhålls i Stadsnätsföreningens artikel är krisberedskap inte något som kan hanteras som ett separat projekt – det måste vara en del av det dagliga arbetet. God samverkan mellan aktörer är en avgörande faktor för att hantera kriser effektivt.

Det finns en naturlig spänning mellan operatörernas affärsmässiga intressen och deras samhällsansvar. Investeringar i beredskapslösningar ger inte alltid direkt avkastning i form av ökade intäkter. Därför är det viktigt att det finns ett tydligt regelverk och, som tidigare nämnts, möjlighet till ersättning när operatörer åläggs särskilda skyldigheter. Detta skapar en balans som gör att operatörerna kan uppfylla sitt samhällsansvar utan att det äventyrar deras långsiktiga affärsmässiga hållbarhet.

Företagens roll i den civila beredskapsplaneringen

Privat-offentlig samverkan handlar inte bara om teleoperatörer och kommunikationsinfrastruktur. Företag i alla sektorer har en viktig roll att spela i den civila beredskapsplaneringen, och många företag har redan börjat ta detta ansvar på allvar.

Som MSB beskriver är ansvaret för civil beredskapsplanering delat mellan myndigheter, organisationer och företag. Detta delade ansvar är en grundpelare i den svenska totalförsvarsmodellen, där hela samhället bidrar till beredskapen.

Företag kan delta i särskilda samverkansforum där de möter representanter från myndigheter och andra organisationer. Dessa forum skapar möjligheter att:

• Dela information om risker och sårbarheter
• Koordinera beredskapsåtgärder
• Identifiera beroenden mellan olika aktörer
• Utveckla gemensamma lösningar på gemensamma problem

MSB bedriver ett brett samarbete med näringslivet just för att utnyttja den kompetens och de resurser som finns i privat sektor. Företag har ofta specialistkompetens inom områden som är kritiska för samhällets funktion, och genom att inkludera dem i beredskapsplaneringen kan samhället bygga en mer robust och komplett förmåga.

För företagen själva finns det också tydliga fördelar med att engagera sig i beredskapsarbetet. Företag som har god krisberedskap är mer motståndskraftiga mot störningar, vilket skyddar deras egen verksamhet och deras kunders intressen. Dessutom kan deltagande i samverkansforum ge värdefulla kontakter och insikter som kan vara användbara även i den dagliga verksamheten.

Viktigt är också att företagens engagemang i beredskapsarbetet inte bara handlar om deras egna anläggningar och verksamhet. Många företag har kompetens och resurser som kan vara värdefulla för samhället i stort vid en kris. Genom att identifiera dessa resurser i förväg och planera för hur de kan utnyttjas, kan samhället snabbare och mer effektivt mobilisera när det behövs.

Utmaningar och framtida utveckling

Trots de framsteg som gjorts inom privat-offentlig samverkan för krisberedskap finns det betydande utmaningar som måste adresseras för att säkerställa fortsatt utveckling.

En fundamental utmaning är den snabba teknologiska utvecklingen. Nya teknologier som 5G, Internet of Things och artificiell intelligens skapar nya möjligheter men också nya sårbarheter. Hotbilden förändras ständigt, med allt mer sofistikerade cyberattacker och nya former av hybridhot. Detta kräver att beredskapsarbetet kontinuerligt anpassas och utvecklas.

Som MSB:s rapport om försörjningsberedskap understryker finns det ett fortsatt behov av att utveckla samverkansmodeller och kommunikationsvägar. Det som fungerar idag kanske inte är tillräckligt imorgon, och det krävs en ständig vilja att utvärdera och förbättra.

En annan utmaning är att hitta balansen mellan säkerhet och innovation. Alltför strikta säkerhetskrav kan hämma innovation och göra det svårare för företag att utveckla nya lösningar. Samtidigt kan en alltför liberal inställning till säkerhet skapa oacceptabla risker. Att navigera denna balansgång kräver dialog, förståelse och flexibilitet från både offentliga och privata aktörer.

Internationellt samarbete blir allt viktigare. Cyberhot och andra moderna säkerhetshot respekterar inte nationsgränser, och många av de företag som driver kritisk infrastruktur är internationella. Detta kräver att Sverige samarbetar med andra länder, både inom EU och globalt, för att dela information och koordinera åtgärder.

Det finns också organisatoriska utmaningar. Att upprätthålla engagemang och resurser för beredskapsarbete när det inte finns en akut kris kan vara svårt, både för myndigheter och företag. Det krävs ledarskap och långsiktighet för att säkerställa att beredskapsarbetet prioriteras även när andra frågor tycks mer akuta.

Vägen framåt för en robust digital infrastruktur

När vi blickar framåt är det tydligt att privat-offentlig samverkan inte bara är önskvärd utan absolut nödvändig för att säkerställa Sveriges elektroniska kommunikationer vid kris och höjd beredskap. De exempel och strukturer som beskrivits i denna artikel – från PTS strategiska roll till NTSG:s praktiska samarbete och MSB:s samordnande funktion – visar att Sverige har byggt upp en solid grund för denna samverkan.

Flera framgångsfaktorer har identifierats genom arbetet hittills:

Tydliga roller och ansvar är grundläggande. När alla aktörer vet vad som förväntas av dem och vem som har ansvar för vad, blir samverkan mycket mer effektiv.

Strukturerade forum för dialog, som NTSG, skapar möjligheter för kontinuerlig kommunikation och förtroende mellan aktörer som annars kanske inte skulle samarbeta.

Regelbundna övningar och utbildningar säkerställer att beredskapen inte bara finns på papperet utan också i praktiken.

Rättvisa ersättningssystem gör det möjligt för privata aktörer att ta sitt samhällsansvar utan att det äventyrar deras affärsmässiga hållbarhet.

Politiskt stöd på högsta nivå, som civilminister Erik Slottners engagemang visar, är avgörande för att ge beredskapsarbetet den prioritet det förtjänar.

Till både offentliga och privata aktörer finns det tydliga uppmaningar för det fortsatta arbetet:

För myndigheter handlar det om att fortsätta utveckla och förfina samverkansstrukturerna, att vara lyhörda för företagens perspektiv och utmaningar, och att säkerställa att regelverk och ersättningssystem är rättvisa och ändamålsenliga.

För företag handlar det om att ta sitt samhällsansvar på allvar, att aktivt delta i samverkansforum och beredskapsarbete, och att se krisberedskap som en integrerad del av verksamheten snarare än som en kostnad.

För samhället i stort handlar det om att förstå att en robust digital infrastruktur inte kommer av sig själv. Det krävs kontinuerliga investeringar, engagemang och samarbete över sektorsgränser.

Framtidsbilden är optimistisk. Sverige har en stark tradition av samverkan mellan offentlig och privat sektor, och de strukturer som nu finns på plats ger en solid grund att bygga vidare på. Genom fortsatt utveckling av samverkan, anpassning till nya hot och teknologier, och ett ihållande engagemang från alla inblandade aktörer, kan Sverige bygga en digital infrastruktur som är robust nog att motstå framtidens utmaningar.

Som civilminister Erik Slottner uttryckte det: tillförlitlig digital kommunikation är avgörande för Sveriges säkerhet och välstånd. Genom den privat-offentliga samverkan som beskrivits i denna artikel skapar vi förutsättningar för att denna tillförlitlighet ska vara en realitet – i alla lägen.