Privat-offentlig samverkan inom beredskap: Så stärker vi Sveriges säkerhet tillsammans

Sveriges säkerhetsläge har förändrats dramatiskt under de senaste åren. Det som tidigare verkade avlägset – krig i Europa, hotbilder mot kritisk infrastruktur och behovet av ett robust civilt försvar – är nu påtaglig verklighet. I denna nya tid står en sak kristallklar: ingen enskild aktör kan ensam säkerställa samhällets funktionalitet vid kris eller konflikt.

Privata aktörer äger och driver idag många av de funktioner som är absolut kritiska för vårt samhälle. Från betalningssystem och energiförsörjning till livsmedelsproduktion och transporter – näringslivet är inte bara en del av samhällsekonomin, utan själva ryggraden i vår vardag. Samtidigt har offentlig sektor det övergripande ansvaret för krisberedskap och civilt försvar. Denna verklighet kräver något fundamentalt: samverkan.

Den nordiska modellen för civil beredskap bygger på en helhetssyn där stat, region, kommun, näringsliv och civilsamhälle delar ansvaret för samhällets säkerhet. Det är en modell som erkänner att motståndskraft inte kan köpas eller beordras fram – den måste byggas tillsammans.

Denna artikel ger en översikt över hur privat-offentlig samverkan fungerar inom svensk krisberedskap, varför den är avgörande för vår säkerhet och hur företag och organisationer konkret kan bidra till ett robust samhälle.

Vad är privat-offentlig samverkan inom beredskap?

Privat-offentlig samverkan inom beredskapskontexten handlar om frivilligt, överenskommet samarbete mellan offentliga myndigheter, privata företag och civilsamhället. Syftet är att kombinera kompetens, resurser och kapacitet för att stärka samhällets förmåga att hantera kriser och upprätthålla kritiska funktioner – både i fred, vid kriser och under höjd beredskap.

Enligt MSB:s handbok i privat-offentlig samverkan definieras detta som ett samarbete där olika aktörer tillsammans producerar tjänster eller lösningar till nytta för samhället som helhet. Det är viktigt att förstå att denna samverkan är frivillig – den bygger på ömsesidig nytta och förståelse för att vi är beroende av varandra.

Som MSB beskriver är näringslivet en kritisk partner i samhällets krisberedskap. Många samhällsviktiga verksamheter drivs av privata aktörer, och deras fortsatta funktion under kriser är avgörande för befolkningens vardag och samhällets stabilitet.

Det finns också en viktig skillnad mellan samverkan i fredstid och vid höjd beredskap. I fredstid handlar samverkan ofta om informationsutbyte, gemensam planering och övningar. Vid höjd beredskap kan samverkan bli mer formaliserad och i vissa fall omfatta ransoneringar, produktionsomställning eller andra extraordinära åtgärder där offentlig och privat sektor måste agera koordinerat.

Den nordiska modellen: Helhetssyn och delat ansvar

De nordiska ländernas beredskapssystem skiljer sig från många andra länders genom sin betoning på helhetsperspektiv och inkludering. Som beskrivs i rapporten Nordisk civil beredskap – delat ansvar och partnerskap, bygger den nordiska modellen på en omfattande samarbetsmodell som samlar relevanta aktörer från alla samhällssektorer.

Denna helhetssyn innebär att:

• Ansvaret är delat mellan alla nivåer och sektorer i samhället – från nationell nivå ner till den enskilda individen
• Alla har en roll – offentlig sektor, näringsliv, civilsamhälle och medborgare bidrar utifrån sina förutsättningar
• Samarbetet är inkluderande – modellen strävar efter att involvera alla relevanta aktörer i beredskapsplaneringen
• Fokus ligger på resiliens – målet är inte bara att reagera på kriser, utan att bygga ett samhälle som tål påfrestningar

Den nordiska modellen erkänner också en viktig verklighet: privata aktörer äger och driver stor del av den kritiska infrastrukturen. Detta gör partnerskap mellan offentlig och privat sektor inte bara önskvärt, utan nödvändigt. Ett betalningssystem kan inte fungera utan bankerna, energiförsörjningen kan inte säkerställas utan energibolagen, och livsmedelsförsörjningen kräver att hela kedjan från producent till butik fungerar.

Denna pragmatiska approach har gjort de nordiska länderna till föregångare inom civil beredskap och totalförsvar.

Tolv beredskapssektorer: Strukturen för det civila försvaret

Sveriges civila försvar är organiserat i tolv beredskapssektorer, var och en ansvarig för ett kritiskt samhällsområde. Som beskrivs på Krisinformation.se leds varje sektor av en sektorsansvarig myndighet som har i uppdrag att planera, samordna och utveckla beredskapen inom sitt område.

De tolv beredskapssektorerna är:

1. Energiförsörjning – el, fjärrvärme, drivmedel
2. Finansiella tjänster – betalningssystem, bankverksamhet
3. Handel och industri – produktion och distribution av varor
4. Hälsa, vård och omsorg – sjukvård, läkemedel, äldreomsorg
5. Kommunala tekniska tjänster – vatten, avlopp, avfall, räddningstjänst
6. Livsmedel – produktion, import och distribution
7. Sociala tjänster – stöd till utsatta grupper
8. Säkerhet – polis, rättsväsende, kriminalvård
9. Skydd av befolkningen – varning, information, skyddsrum
10. Transporter – väg, järnväg, sjöfart, luftfart
11. Elektronisk kommunikation – telefoni, internet, bredband
12. Statlig och kommunal förvaltning – myndigheters och kommuners funktion

Strukturens styrka ligger i att varje sektor har tydligt ansvar och mandat, samtidigt som sektorerna måste samverka eftersom de är beroende av varandra. Transportsektorn behöver drivmedel från energisektorn, hälso- och sjukvården behöver elektronisk kommunikation, och alla sektorer behöver fungerande finansiella tjänster.

Viktigt att notera är att inom varje sektor finns både offentliga och privata aktörer. Den sektorsansvariga myndigheten har därför en central roll i att facilitera samverkan och säkerställa att alla relevanta aktörer är involverade i beredskapsplaneringen.

Fokus: Finansiella tjänster som beredskapsektor

För att konkretisera hur en beredskapsektor fungerar kan vi titta närmare på finansiella tjänster – en sektor som ofta är osynlig i vardagen men absolut kritisk för samhällets funktion.

Finansinspektionen (FI) är sektorsansvarig myndighet för beredskapssektorn finansiella tjänster. Som FI beskriver på sin webbplats har myndigheten en central roll i totalförsvaret genom att säkerställa att det finansiella systemet kan fungera även under höjd beredskap och krig.

Varför är detta så kritiskt? Tänk på hur beroende vårt samhälle är av fungerande betalningar:

• Löner måste betalas ut för att människor ska kunna försörja sig
• Företag måste kunna betala leverantörer för att försörjningskedjor ska fungera
• Staten måste kunna genomföra transaktioner för att upprätthålla sina funktioner
• Kontanthantering måste fungera som backup när digitala system är sårbara

FI samverkar nära med Riksbanken, som har ansvar för betalningssystemets infrastruktur, samt med banker och andra finansiella aktörer. Tillsammans arbetar de med att identifiera sårbarheter, planera för kontinuitet och säkerställa att kritiska betalningsfunktioner kan upprätthållas även under extrema förhållanden.

Detta exemplifierar kärnan i privat-offentlig samverkan: FI har det regulatoriska ansvaret och överblicken, Riksbanken tillhandahåller infrastruktur, och de privata bankerna driver den operativa verksamheten. Ingen av dessa aktörer kan ensam säkerställa betalningssystemets funktion – det kräver koordinerat arbete.

Finansiella tjänster illustrerar också hur beredskapssektorerna är sammanlänkade. Utan fungerande betalningar stannar transporter, livsmedelsbutiker kan inte sälja varor, och sjukvården får problem med löner och inköp. Detta understryker behovet av sektorsövergripande samverkan.

Hur företag kan delta i samverkan

Många företag är redan involverade i civil beredskapsplanering, men många fler skulle kunna och borde vara det. Om ditt företag driver verksamhet som är viktig för samhället – oavsett om det är produktion, distribution, kommunikation eller tjänster – finns det goda skäl att engagera sig i beredskapssamverkan.

MSB:s vägledning för företag beskriver konkreta steg för hur företag kan etablera samverkan med offentliga aktörer:

Kontakta rätt aktör

• På kommunal nivå: Kontakta kommunens beredskapssamordnare eller säkerhetssamordnare. Kommunen har ansvar för beredskap på lokal nivå och är ofta den naturliga ingången för mindre och medelstora företag.
• På regional nivå: Länsstyrelsens säkerhetssamordnare är kontaktpunkt för regionala beredskapsfrågor och kan koppla företag till relevanta nätverk.
• På nationell nivå: För företag inom kritiska sektorer kan kontakt med den sektorsansvariga myndigheten vara relevant.

Delta i samverkansforum

Det finns olika forum för samverkan inom respektive områden och sektorer. Dessa forum möjliggör:

• Informationsutbyte om risker, hot och sårbarheter
• Gemensam planering för hur kritiska funktioner ska upprätthållas
• Övningar där offentliga och privata aktörer tränar tillsammans
• Erfarenhetsutbyte från verkliga händelser och incidenter

Förstå företagets informationsbehov

Enligt regeringsuppdraget till MSB och Tillväxtverket om att stärka privat-offentlig samverkan har företag identifierat flera kritiska informationsbehov:

• Regelverk vid höjd beredskap – Vad gäller för företaget vid kris eller konflikt?
• Testning och övning – Hur kan företaget testa sin beredskap tillsammans med offentliga aktörer?
• Produktionsomställning – Vilka produkter eller tjänster kan behöva prioriteras eller omställas?
• Koordinering – Hur samordnas insatser mellan olika företag och myndigheter?

Genom att delta i samverkan får företag tillgång till denna information och kan samtidigt bidra med sin egen kunskap om verksamhetens förutsättningar och begränsningar.

Företagets fördelar med samverkan

Samverkan är inte bara ett altruistiskt bidrag till samhället – det finns konkreta fördelar för företaget:

• Bättre riskförståelse och möjlighet att förbereda verksamheten
• Kontaktnät som är ovärderliga när kriser inträffar
• Förtroendekapital hos myndigheter och allmänhet
• Konkurrensfördel genom att vara en pålitlig partner även under svåra förhållanden

Samverkansforum och nätverk

En förutsättning för effektiv samverkan är att det finns strukturer och mötesplatser där aktörer kan mötas, utbyta information och planera tillsammans. I Sverige finns ett välutvecklat system av samverkansforum på olika nivåer.

Som beskrivs i MSB:s översikt över samverkansforum finns det flera typer av forum:

Myndigheters samverkan

Enligt förordningen om statliga myndigheters beredskap ska myndigheter samverka med varandra för att säkerställa att deras beredskapsplanering är koordinerad. Detta sker genom:

• Sektorsövergripande forum där sektorsansvariga myndigheter samordnar sig
• Regionala samverkansgrupper där länsstyrelser samlar relevanta myndigheter
• Tematiska nätverk kring specifika frågor som IT-säkerhet eller försörjningsberedskap

Privat-offentliga samverkansforum

Inom olika samhällssektorer finns etablerade forum där privata och offentliga aktörer möts. MSB har utvecklat samarbetet med näringslivet för att kunna utnyttja den kompetens och de resurser som finns i privat sektor. Exempel på sådana forum inkluderar:

• Energibranschens säkerhetsråd – samverkan kring energiförsörjningens säkerhet
• Forum för livsmedelsförsörjning – aktörer längs hela livsmedelskedjan
• IT-säkerhetsforum – samverkan kring cybersäkerhet och digital infrastruktur
• Transportbranschens beredskapsgrupper – samordning av transporter vid kris

Kommunala och regionala forum

På lokal och regional nivå finns ofta:

• Kommunala säkerhetsråd där kommun, polis, räddningstjänst och lokalt näringsliv möts
• Regionala beredskapsråd där länsstyrelsen samlar aktörer från olika sektorer
• Branschspecifika nätverk för exempelvis besöksnäring, handel eller industri

Dessa forum är ofta den praktiska nivån där konkret samverkan planeras och genomförs. Det är här relationer byggs, övningar planeras och erfarenheter utbyts.

Civilsamhällets roll i krisberedskap

När vi talar om privat-offentlig samverkan är det lätt att fokusera på näringslivet och glömma en tredje, avgörande aktör: civilsamhället. Frivilligorganisationer, trossamfund, ideella föreningar och andra civilsamhällesaktörer spelar en fundamental roll i samhällets motståndskraft.

Som den nordiska modellen för civil beredskap betonar är civilsamhället en av de grundläggande pelarna i det delade ansvaret för samhällets säkerhet.

Trossamfundens unika roll

Ett konkret exempel på civilsamhällets betydelse är trossamfundens roll vid kris och konflikt. Som beskrivs i Sveriges Kommuner och Regioners arbete har trossamfund lång erfarenhet av att stödja människor i utsatta situationer och blir därför självklara samverkanspartners i offentligt krisberedskapsarbete.

Trossamfund kan bidra med:

• Lokala mötesplatser och lokaler vid evakuering eller inkvartering
• Stöd till utsatta grupper genom etablerade nätverk och förtroende
• Själavård och psykosocialt stöd vid kriser och katastrofer
• Frivilliga resurser genom engagerade medlemmar
• Kulturell kompetens för att nå olika grupper i samhället

Frivilligorganisationernas kapacitet

Organisationer som Röda Korset, Civilförsvarsförbundet, Frivilliga Radioorganisationen och många andra har specialiserad kompetens och resurser som kompletterar offentliga aktörers kapacitet. De kan snabbt mobilisera frivilliga, har utrustning och utbildning, och når ofta dit offentliga aktörer inte når lika lätt.

Lokalsamhällets resiliens

Civilsamhället är också bärare av lokal kunskap och socialt kapital. I en kris är grannars omsorg om varandra, föreningars sammanhållning och lokala nätverks stöd ofta avgörande för hur människor klarar situationen. Detta kan inte organiseras uppifrån – det måste finnas där redan, vilket understryker vikten av att stärka civilsamhället även i fredstid.

Regeringens satsningar på stärkt samverkan

Det politiska erkännandet av privat-offentlig samverkans betydelse har ökat markant de senaste åren. Regeringen har gett flera uppdrag som syftar till att stärka och utveckla samverkansstrukturerna.

Ett centralt exempel är regeringsuppdraget till MSB och Tillväxtverket om att stärka privat-offentlig samverkan avseende försörjningsberedskap. Uppdraget fokuserar på flera kritiska områden:

Utveckling av informationsfunktion

En central del av uppdraget är att utveckla en modell för sammanhållen informationsfunktion till företag. Detta handlar om att:

• Identifiera företagens informationsbehov vid kriser och höjd beredskap
• Samordna information från olika myndigheter så att företag får tydliga besked
• Skapa kanaler för tvåvägskommunikation mellan offentlig och privat sektor
• Testa och öva informationsfunktionen så att den fungerar när den behövs

Stöd för produktionsomställning

Vid höjd beredskap kan det bli nödvändigt att ställa om produktion för att tillgodose samhällets akuta behov. Uppdraget inkluderar att:

• Kartlägga produktionskapacitet som kan vara relevant vid kris
• Identifiera flaskhalsar som kan hindra snabb omställning
• Utveckla stödfunktioner för företag som behöver ställa om
• Klargöra regelverk som gäller vid extraordinära situationer

Kontinuitet i kritiska verksamheter

Ett centralt fokus är att säkerställa att samhällskritiska verksamheter kan fortsätta fungera:

• Identifiera beroenden mellan olika företag och sektorer
• Planera för kontinuitet även när resurser är begränsade
• Samordna prioriteringar av kritiska insatsområden
• Utveckla samverkansstrukturer som fungerar under press

Dessa satsningar visar att privat-offentlig samverkan inte är en "mjuk" fråga utan en strategisk nödvändighet för Sveriges säkerhet. Regeringens uppdrag ger mandat och resurser för att utveckla samverkansområdet systematiskt.

Tillsammans bygger vi ett motståndskraftigt samhälle

Samverkan mellan alla samhällsaktörer är inte ett alternativ – det är en förutsättning för Sveriges säkerhet i vår tid. Hoten mot vårt samhälle är komplexa och gränsöverskridande. De respekterar inte gränsen mellan offentlig och privat sektor, mellan nationell och lokal nivå, eller mellan olika samhällssektorer.

Därför måste också vårt svar vara gränsöverskridande.

Privata aktörers roll i att upprätthålla samhällsviktiga funktioner kan inte överskattas. Näringslivet driver inte bara ekonomin – det är motorn i den dagliga försörjningen, infrastrukturen och de tjänster som vi alla är beroende av. Utan fungerande företag stannar samhället.

Men företag kan inte planera för samhällets säkerhet i isolering. De behöver information, samordning och stöd från offentliga aktörer som har överblick och mandat att koordinera insatser över sektorsgränser.

Civilsamhället bidrar med något som varken offentlig sektor eller näringsliv kan ersätta: det sociala kittet, den lokala förankringen och det frivilliga engagemanget som gör att människor tar hand om varandra när det verkligen gäller.

Som MSB:s handbok i privat-offentlig samverkan sammanfattar är syftet med samverkan att tillsammans producera tjänster och lösningar till nytta för samhället – lösningar som ingen aktör kan skapa ensam men som blir möjliga när vi arbetar tillsammans.

Konkreta steg framåt

Om du arbetar i ett företag, en organisation eller en myndighet finns det konkreta steg du kan ta:

1. Kontakta din kommuns beredskapssamordnare eller länsstyrelsens säkerhetssamordnare för att förstå hur ni kan bidra
2. Delta i relevanta samverkansforum inom er bransch eller sektor
3. Utveckla er egen kontinuitetsplanering så att ni vet hur verksamheten ska fungera vid störningar
4. Bygg relationer med andra aktörer som ni är beroende av eller som är beroende av er
5. Öva och testa er beredskap tillsammans med andra

Framtidsperspektiv

Samverkansstrukturerna kommer att fortsätta utvecklas. Regeringens uppdrag, myndigheternas arbete och den ökade medvetenheten i näringslivet skapar momentum för stärkt samverkan. Men strukturer räcker inte – det är relationerna, förtroendet och den gemensamma förståelsen som byggs i vardagen som avgör om samverkan fungerar när krisen är ett faktum.

Sveriges säkerhet är inte något som kan delegeras till någon annan. Det är ett delat ansvar som vi alla bär – offentliga myndigheter, privata företag, civilsamhällets organisationer och varje enskild medborgare.

Tillsammans bygger vi det motståndskraftiga samhälle som kan möta framtidens utmaningar. Frågan är inte om vi har råd att samverka – frågan är om vi har råd att inte göra det.