Samverkan mellan offentlig och privat sektor stärker Sveriges totalförsvar

Ett nytt kapitel för Sveriges totalförsvar

Sveriges säkerhetspolitiska läge har förändrats dramatiskt under de senaste åren. Den försämrade omvärldsbilden och återinträdet i NATO har aktualiserat frågor om totalförsvar och krisberedskap på ett sätt som få kunde föreställa sig för bara ett decennium sedan. I denna nya verklighet står en sak klart: ingen enskild aktör – varken stat, kommun, region eller företag – kan ensam garantera Sveriges säkerhet och motståndskraft.

Totalförsvaret kräver samverkan mellan alla samhällsaktörer. Detta är inte bara en vacker tanke, utan en operativ nödvändighet. Näringslivet äger och driver stora delar av den samhällsviktiga verksamheten som Sverige är beroende av – från energiförsörjning och telekommunikation till livsmedelsproduktion och transporter. Enligt Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) är denna privat-offentliga samverkan avgörande för att bygga ett resilient samhälle.

För att möta dessa utmaningar etableras nu nya strukturer och beredskapssektorer. Regeringen har tagit krafttag, myndigheter omorganiserar sig och näringslivet intensifierar sitt engagemang. Detta är berättelsen om hur Sverige bygger ett starkare totalförsvar genom samverkan.

Vad är offentlig-privat samverkan inom totalförsvaret?

Totalförsvaret består av militärt försvar och civilt försvar. Det civila försvaret omfattar all verksamhet som behövs för att förbereda Sverige inför höjd beredskap och krig, men som inte ingår i det militära försvaret. Det handlar om att säkerställa att samhällets grundläggande funktioner kan upprätthållas även under de mest påfrestande omständigheter.

En central insikt är att mycket av den samhällsviktiga verksamheten ägs och drivs av privata aktörer. Energibolag, telekommunikationsföretag, livsmedelsproducenter, banker och transportföretag – alla dessa är i huvudsak privatägda, men samtidigt absolut kritiska för samhällets funktionalitet. MSB framhåller att detta faktum gör samverkan mellan offentlig och privat sektor till en förutsättning för ett fungerande totalförsvar.

Det finns en viktig skillnad mellan krisberedskap i fredstid och beredskap för höjd beredskap eller krig. I fredstid hanterar vi olyckor, naturkatastrofer och andra störningar inom ramen för befintliga strukturer. Vid höjd beredskap aktiveras särskilda lagstiftningar och myndigheter får utökade befogenheter. Övergången mellan dessa tillstånd kräver att alla aktörer känner till sina roller, ansvar och mandat.

Varför är då samverkan så avgörande? Svaret är enkelt: ingen aktör har alla resurser, all kompetens eller all information som behövs. Staten kan inte ensam driva all samhällsviktig verksamhet, och näringslivet kan inte ensam hantera extraordinära kriser. Tillsammans kan de däremot skapa redundans, flexibilitet och motståndskraft.

Exempel på samhällsviktiga sektorer som kräver nära samverkan inkluderar:

• Energiförsörjning (el, värme, drivmedel)
• Livsmedelsförsörjning (produktion, distribution, handel)
• Hälso- och sjukvård (både offentlig och privat)
• Transporter (väg, järnväg, sjöfart, flyg)
• Telekommunikation och IT-infrastruktur
• Finansiella tjänster
• Industri och tillverkning

Nya beredskapssektorer stärker strukturen

I juni 2025 tog den svenska regeringen ett historiskt beslut som markerar ett paradigmskifte i hur vi organiserar det civila försvaret. Regeringen beslutade att upprätta två nya beredskapssektorer: en för industri, byggande och handel, samt en för utrikeshandel. Detta beslut erkänner formellt näringslivets centrala roll i totalförsvaret.

Beslutets betydelse kan inte överskattas. Som regeringen själv uttryckte det: totalförsvarets förmåga är direkt kopplad till en fungerande samhällsekonomi. Ett robust näringsliv är inte bara önskvärt för ekonomisk tillväxt – det är en säkerhetspolitisk nödvändighet.

Från och med den 22 juli 2025 fick Tillväxtverket ett utökat uppdrag som beredskapsmyndighet. Myndigheten ansvarar nu för beredskapssektorn industri, byggande och handel, vilket innebär att samordna och utveckla dessa sektorers förmåga att bidra till totalförsvaret. Som Tillväxtverket själva konstaterar: "Ett robust näringsliv är avgörande för Sveriges förmåga till krisberedskap och civilt försvar."

Vad innebär detta i praktiken? Beredskapssektorerna skapar tydligare ansvarsfördelning mellan myndigheter och ger näringslivet en formell plats i beredskapssystemet. Tillväxtverket får nu i uppdrag att:

• Kartlägga och analysera sektorernas sårbarheter och beroenden
• Utveckla planer för hur verksamheten ska kunna fortsätta vid höjd beredskap
• Samordna mellan företag, branschorganisationer och andra myndigheter
• Säkerställa att kritiska produkter och tjänster kan levereras även under kris

Denna tydligare struktur är avgörande. I tidigare system har ansvarsfördelningen ibland varit oklar, vilket lett till osäkerhet om vem som ska göra vad när krisen är ett faktum. Med tydliga beredskapssektorer och ansvariga myndigheter skapas förutsättningar för bättre planering, övning och samordning.

Kopplingen mellan ett robust näringsliv och totalförsvar är mångfacetterad. För det första producerar och distribuerar näringslivet de varor och tjänster som samhället behöver. För det andra sysselsätter företagen den kompetens och de resurser som kan behöva omfördelas vid kris. För det tredje genererar näringslivet de skatteintäkter som finansierar den offentliga sektorns beredskap. Ett försvagat näringsliv är därför också ett försvagat totalförsvar.

Näringslivets beredskapsforum – samverkan i praktiken

Strukturella reformer och nya myndighetsuppdrag är viktiga, men samverkan måste också ta sig konkreta uttryck i praktiken. Ett föredömligt exempel på detta är Näringslivets beredskapsforum i Västra Götaland, ett initiativ som visar hur regional samverkan kan organiseras.

Forumet är ett samarbete mellan Länsstyrelsen Västra Götaland och Svenskt Näringsliv i regionen. Det samlar chefer och beslutsfattare från olika sektorer – allt från tillverkningsindustri och handel till logistik och energi. Målet är att skapa en arena där myndigheter och företag kan mötas, utbyta information och bygga gemensam förståelse för beredskapsfrågor.

Som Länsstyrelsen själva uttrycker det: "Nära samverkan mellan myndigheter och privata aktörer krävs för att bygga ett motstånds­kraftigt samhälle." Detta är inte bara tomma ord. Forumet arbetar konkret med frågor som:

• Hur kan företag förbereda sig för störningar i försörjningskedjor?
• Vilken information behöver näringslivet från myndigheter för att fatta rätt beslut?
• Hur kan företag bidra med resurser och kompetens vid samhällskriser?
• Vilka gemensamma övningar behöver genomföras?

En viktig aktör i detta sammanhang är Svenskt Näringslivs Säkerhetsdelegation (SNSD), som fungerar som näringslivets samlade röst i beredskapsfrågor. Under 2025 har SNSD anpassat sin organisation till att spegla de sex civilområden som utgör ryggraden i det civila försvaret: geografiskt område, befolkning, näringsliv, transporter, försörjning samt ledning och samverkan.

Denna anpassning är betydelsefull eftersom den skapar bättre matchning mellan näringslivets organisation och myndigheternas struktur. När båda parter använder samma indelning och terminologi underlättas kommunikationen och samordningen. Det blir tydligare vem som ska prata med vem, och vilka frågor som hör hemma i vilka forum.

Regionala beredskapsforum som det i Västra Götaland fyller flera viktiga funktioner:

• Kunskapsbyggande: Företag får insikt i myndigheternas planering och förväntningar, medan myndigheter får förståelse för näringslivets förutsättningar och begränsningar.
• Relationsbyggande: Personliga kontakter och tillit byggs upp innan krisen inträffar, vilket är ovärderligt när snabba beslut måste fattas.
• Informationsdelning: Aktuell information om hot, sårbarheter och åtgärder kan spridas effektivt.
• Gemensam övning: Genom att öva tillsammans identifieras brister och förbättringsområden.

Gemensam inriktning och tydliga roller

En av de största utmaningarna i beredskapssystemet har varit att skapa gemensam förståelse för vem som ansvarar för vad. Lagstiftningen är komplex, ansvaret är fördelat på många aktörer, och gränserna mellan olika myndigheters mandat är inte alltid glasklara.

För att möta denna utmaning arbetar Civilt beredskapsråd – som samlar centrala beredskapsmyndigheter – med att skapa gemensam inriktning. Som Länsstyrelsen Norrbotten rapporterar har rådet enats om en gemensam tolkning av ansvar, roller och mandat inom det civila försvaret.

Denna överenskommelse kan tyckas byråkratisk, men den har stor praktisk betydelse. När alla myndigheter har samma förståelse för regelverket minskar risken för:

• Ansvarsglapp: Situationer där ingen myndighet tar ansvar eftersom alla tror att någon annan ska göra det.
• Dubbelarbete: Situationer där flera myndigheter gör samma sak, vilket slösar resurser.
• Konflikter: Situationer där myndigheter arbetar i olika riktningar eller ger motstridiga besked.

Beredskapssystemet är uppbyggt i flera nivåer:

• Nationell nivå: Regeringen och centrala myndigheter som MSB, Försvarsmakten och beredskapsmyndigheterna.
• Regional nivå: Länsstyrelserna, som har en central samordnande roll i sina respektive län.
• Lokal nivå: Kommuner, som ansvarar för många samhällsviktiga funktioner som räddningstjänst, socialtjänst och teknisk försörjning.

Länsstyrelserna har en särskilt viktig roll som nav på regional nivå. De ska samordna mellan kommuner, regionala myndigheter, Försvarsmakten och näringslivet. Detta kräver både formell auktoritet och praktisk förmåga att bygga relationer och skapa samverkan.

Gemensam inriktning handlar också om att skapa enhetlig terminologi och gemensamma planeringsförutsättningar. När alla använder samma begrepp och utgår från samma scenarion blir det lättare att planera tillsammans och förstå varandras bidrag.

Organisatoriska förändringar för stärkt beredskap

Den ökade prioriteringen av säkerhets- och beredskapsfrågor syns tydligt i hur organisationer väljer att strukturera sig. Över hela Sverige inrättas nu nya ledande befattningar och avdelningar dedikerade till dessa frågor.

Region Uppsala har infört rollen som säkerhets- och beredskapsdirektör, en strategisk befattning som rapporterar direkt till regiondirektören. Som regionen själv uttrycker det: detta visar "hur allvarligt Region Uppsala ser på dessa frågor och att de är en naturlig del av den strategiska ledningen."

På samma sätt har Region Stockholm inrättat en motsvarande befattning. Regiondirektör Inger Nordin konstaterade vid tillsättningen: "Vi behöver vara beredda för att hantera olika typer av kriser och störningar i verksamheten. Det är avgörande att vi har en stark och samlad organisation för säkerhet och beredskap."

Även på länsstyrelsenivå sker betydande förändringar. Länsstyrelsen Västra Götaland har inrättat en helt ny avdelning för civilt försvar och beredskap. Landshövding Johnny Magnusson kommenterade: "För att vi ska kunna bidra till ett robust län behöver vi ha en organisation som är ändamålsenlig och som kan möta de utmaningar som finns."

Sektorsmyndigheter följer samma trend. Transportstyrelsen har utsett en säkerhetschef med ansvar för att utveckla myndighetens säkerhetsarbete. Generaldirektör Jonas Bjelfvenstam betonade vikten av "en stark säkerhetskultur och ett strukturerat säkerhetsarbete" i en tid av ökade hot.

Vad signalerar dessa organisatoriska förändringar?

För det första: Säkerhets- och beredskapsfrågor har flyttat från att vara specialistfrågor till att vara strategiska ledningsfrågor. Genom att placera dessa funktioner högt i organisationen och ge dem direkt tillgång till högsta ledningen säkerställs att perspektivet beaktas i alla viktiga beslut.

För det andra: Det krävs dedikerade resurser och tydligt mandat. Att hantera dessa frågor vid sidan av andra arbetsuppgifter räcker inte längre. Organisationer behöver personer som arbetar heltid med att bygga beredskap, samordna aktörer och utveckla förmågor.

För det tredje: Kompetensen inom området måste stärkas. De nya befattningarna besätts ofta med personer som har gedigen erfarenhet från Försvarsmakten, säkerhetstjänsten eller krishantering. Detta för in viktig expertis i civilsamhället.

För det fjärde: Det sänder en signal både internt och externt om prioritering. När en region eller myndighet inrättar en direktörsbefattning för säkerhet och beredskap visar man medarbetare, samarbetspartners och medborgare att man tar dessa frågor på största allvar.

Dessa förändringar sker inte isolerat. De är del av en nationell rörelse där hela det svenska samhället anpassar sig till den nya säkerhetsverkligheten. Tillsammans skapar de bättre förutsättningar för den samverkan som är totalförsvarets fundament.

Utmaningar och framgångsfaktorer

Trots alla positiva initiativ och strukturella förbättringar finns betydande utmaningar i att åstadkomma verkligt effektiv samverkan mellan offentlig och privat sektor.

Kulturella skillnader är en fundamental utmaning. Offentlig och privat sektor har olika logiker, olika beslutsprocesser och olika incitamentsstrukturer. Myndigheter arbetar utifrån lagstiftning och politiska beslut, med fokus på rättssäkerhet och likabehandling. Företag drivs av marknadskrafter och lönsamhet, med fokus på effektivitet och kundnytta. Att överbrygga dessa skillnader kräver ömsesidig förståelse och respekt.

Informationsdelning är en annan kritisk fråga. För att samverkan ska fungera måste information delas, men både offentlig och privat sektor har legitima skäl att skydda viss information. Myndigheter hanterar sekretessbelagd information om sårbarheter och hot. Företag har affärshemligheter och konkurrenskänslig information. Att hitta balansen mellan nödvändig öppenhet och nödvändig sekretess är en ständig utmaning.

Ekonomiska frågor kan också skapa spänningar. Vem ska betala för beredskapsåtgärder? Företag som investerar i redundans, lager och reservsystem får ökade kostnader som kan försämra deras konkurrenskraft. Om endast vissa företag tar dessa kostnader medan andra inte gör det uppstår snedvridning. Samtidigt kan staten inte subventionera all privat beredskap. Här behövs kloka lösningar som balanserar olika intressen.

Långsiktighet är en annan utmaning. Beredskap byggs över tid, genom långsiktiga relationer, kontinuerlig övning och successiv förmågeuppbyggnad. Men både myndigheter och företag har kortsiktiga incitament – politiska mandatperioder, budgetår, kvartalsrapporter. Att upprätthålla fokus och engagemang över tid, särskilt när inga akuta kriser inträffar, kräver medvetet ledarskap.

Mot dessa utmaningar kan vi identifiera flera framgångsfaktorer:

Tillit är fundamentalt. Som Länsstyrelsen Västra Götaland betonar krävs nära samverkan för att bygga motståndskraft. Denna närhet bygger på personliga relationer och tillit som utvecklas över tid. Regelbundna möten, gemensamma övningar och informell kontakt mellan kriser är investeringar i tillit.

Tydliga roller och ansvar minskar osäkerhet och konflikter. När alla vet vad som förväntas av dem, och vad de kan förvänta sig av andra, blir samverkan smidigare. Detta är varför den gemensamma inriktningen som Civilt beredskapsråd arbetar med är så viktig.

Regelbunden dialog håller frågorna levande och relationerna varma. Forum som Näringslivets beredskapsforum behöver träffas kontinuerligt, inte bara när kriser hotar. Genom regelbundna möten byggs kunskap, identifieras problem och utvecklas lösningar.

Gemensamma övningar är ovärderliga. I övningar testas planer, identifieras brister och byggs förståelse för varandras förmågor och begränsningar. Övningar skapar också gemensamma erfarenheter som stärker samhörigheten.

Gemensam lägesbild är avgörande för samordnade åtgärder. När alla aktörer har tillgång till samma grundläggande information om läget kan de fatta beslut som kompletterar varandra istället för att motverka varandra.

Ledarskap på alla nivåer är kanske den viktigaste framgångsfaktorn. Chefer och beslutsfattare måste prioritera beredskapsfrågor, allokera resurser och signalera att samverkan är viktigt. Utan stöd från ledningen blir samverkan lidande.

Sammanfattning och vägen framåt

Sveriges totalförsvar står inför sin största transformation på decennier. Den försämrade säkerhetsbilden har tvingat fram en omprövning av hur vi organiserar vår kollektiva motståndskraft. En central insikt i denna omprövning är att samverkan mellan offentlig och privat sektor inte längre är frivilligt eller önskvärt – det är absolut nödvändigt.

De nya beredskapssektorerna för industri, byggande, handel och utrikeshandel skapar tydligare strukturer och ansvar. Tillväxtverkets nya roll som beredskapsmyndighet markerar ett formellt erkännande av att ett robust näringsliv är avgörande för Sveriges förmåga till krisberedskap och civilt försvar.

Regionala initiativ som Näringslivets beredskapsforum visar att samverkan kan ta konkreta former. Genom regelbunden dialog, informationsdelning och gemensamma övningar byggs den tillit och förståelse som krävs för att hantera kriser effektivt.

Organisatoriska förändringar i regioner, länsstyrelser och myndigheter – där nya ledande befattningar för säkerhet och beredskap inrättas – signalerar att dessa frågor nu prioriteras på högsta nivå. Detta skapar bättre förutsättningar för långsiktigt och strategiskt arbete.

Men detta är bara början. Fortsatt utveckling krävs på flera områden:

• Fördjupad samverkan mellan specifika sektorer och beredskapsmyndigheter
• Utveckling av informationsdelningsrutiner som balanserar öppenhet och säkerhet
• Fler och mer realistiska gemensamma övningar
• Tydligare ekonomiska ramverk för privat beredskap
• Ökad medvetenhet hos alla samhällsaktörer om deras roll i totalförsvaret

Alla aktörer har ett ansvar att bidra. Myndigheter måste fortsätta utveckla strukturer för samverkan och ge näringslivet förutsättningar att planera och förbereda sig. Företag måste ta sitt ansvar för att säkerställa kontinuitet i samhällsviktig verksamhet. Civilsamhället – från ideella organisationer till enskilda medborgare – måste engagera sig i beredskap på sina nivåer.

Konkreta steg du kan ta:

• Om du arbetar i företagsledning: Engagera dig i regionala beredskapsforum och säkerställ att din organisation har robusta kontinuitetsplaner.
• Om du arbetar i offentlig sektor: Bygg relationer med privata aktörer i din sektor och skapa arenor för dialog.
• Om du är medborgare: Informera dig om samhällets beredskap, skaffa egen grundläggande beredskap och engagera dig i lokala initiativ.

Sveriges totalförsvar byggs varje dag, genom otaliga beslut och handlingar på alla nivåer i samhället. Samverkan mellan offentlig och privat sektor är navet i detta arbete. Genom att fortsätta utveckla strukturer, bygga relationer och stärka förmågor skapar vi tillsammans ett mer resilient Sverige – berett att möta framtidens utmaningar, vilka de än må vara.

Vår gemensamma motståndskraft är bara så stark som den svagaste länken. Därför måste alla länkar stärkas, och alla länkar måste samverka. Det är så vi bygger ett totalförsvar värdigt namnet – totalt i bemärkelsen att det omfattar hela samhället, alla sektorer och alla medborgare.