Säkerhetspolitik och läkemedelsförsörjning: Institutioner som skyddar Sveriges hälsoberedskap

I en tid präglad av geopolitisk oro och ökad medvetenhet om samhällets sårbarhet har totalförsvar och beredskap återigen blivit centrala frågor för Sverige. Men medan många tänker på militär förmåga och civilt försvar i traditionell mening, är det lätt att glömma en av de mest kritiska delarna av vår samhällsberedskap: tillgången till läkemedel och medicinteknik.

Enligt regeringens nationella säkerhetsstrategi har samhället ett ökat beroende av fungerande försörjningsflöden för att trygga människors liv och hälsa. När dessa flöden störs – vare sig det beror på pandemi, naturkatastrof eller väpnad konflikt – kan konsekvenserna bli förödande. Samtidigt konstaterar experter att Sveriges kris- och krigsberedskap för läkemedel och medicinteknik behöver förbättras, då landet inte är självförsörjande på dessa kritiska resurser.

Denna artikel kartlägger det komplexa nätverk av myndigheter, organisationer och institutioner som tillsammans ansvarar för att säkerställa Sveriges hälsoberedskap. Från Socialstyrelsen som sektorsansvarig myndighet till Läkemedelsverkets nya befogenheter vid krissituationer – vi undersöker vilka som arbetar för att skydda vår tillgång till livsviktiga läkemedel och medicinsk utrustning.

Socialstyrelsens centrala roll som sektorsansvarig myndighet

I hjärtat av Sveriges hälsoberedskap står Socialstyrelsen. Som sektorsansvarig myndighet för beredskapssektorn hälsa, vård och omsorg har myndigheten ett övergripande ansvar som sträcker sig långt bortom vardaglig tillsyn.

Enligt myndighetens egen rapport om statligt ansvar för försörjningsberedskapen inom hälso- och sjukvården har Socialstyrelsen som beredskaps- och sektorsansvarig myndighet ett tydligt mandat att säkerställa att hälso- och sjukvården fungerar både vid fredstida kriser och under höjd beredskap. Detta innebär konkret ansvar för försörjningsberedskapen av läkemedel och medicintekniska produkter – två kategorier av resurser som är absolut kritiska för att vården ska kunna fungera.

Socialstyrelsens roll är inte enbart operativ utan också strategisk och samordnande. Myndigheten arbetar med att knyta samman olika aktörer i beredskapssystemet: andra statliga myndigheter, regionerna, kommunerna och privata aktörer inom vårdsektorn. Denna samordningsfunktion är avgörande eftersom försörjningsberedskapen inte kan hanteras av en enskild organisation – den kräver ett välfungerande samspel mellan många olika parter.

Ett centralt uppdrag för Socialstyrelsen är att identifiera sårbarheter i försörjningskedjorna och utveckla strategier för att hantera dessa. Detta inkluderar allt från att kartlägga lager och distributionsvägar till att planera för alternativa lösningar när ordinarie system inte fungerar. Under covid-19-pandemin blev betydelsen av detta arbete tydligt synlig när brist på allt från skyddsutrustning till intensivvårdsutrustning hotade vårdens kapacitet.

Myndigheten ansvarar också för att ta fram riktlinjer och rekommendationer som styr hur vården ska prioritera resurser vid brist. Vilka patienter ska få tillgång till vilka läkemedel när det inte finns tillräckligt för alla? Hur ska regionerna samarbeta för att fördela knappa resurser på ett rättvist och medicinskt motiverat sätt? Dessa svåra frågor kräver tydliga ramverk och förberedda beslutsprocesser – något som Socialstyrelsen arbetar med att utveckla.

Läkemedelsverket: Från tillsyn till krishantering

Läkemedelsverket har traditionellt haft en tydlig roll som tillsynsmyndighet och godkännandeinstans för läkemedel i Sverige. Men i takt med att beredskapsfrågor blivit alltmer akuta har myndighetens uppdrag breddats och fördjupats.

I april 2025 presenterade regeringen nya åtgärder för att säkra läkemedel vid krissituationer. Förslaget innebär att Läkemedelsverket får utökade befogenheter att begränsa förordnande och utlämnande av läkemedel vid bristsituationer. Detta är en betydande förändring som ger myndigheten verktyg att aktivt styra läkemedelsanvändningen när tillgången är begränsad.

Syftet med dessa nya befogenheter är tydligt: att säkerställa att livsviktiga läkemedel når de patienter som behöver dem mest. I en situation där ett kritiskt läkemedel är ont om måste någon kunna fatta snabba beslut om prioriteringar. Genom att ge Läkemedelsverket denna möjlighet skapas en tydlig ansvarskedja och en mekanism för att hantera brist på ett strukturerat sätt.

Men Läkemedelsverkets beredskapsfokus handlar inte bara om akut krishantering. Myndigheten arbetar också långsiktigt med att stärka implementeringen av regelverken för medicintekniska produkter. EU-förordningarna MDR (Medical Device Regulation) och IVDR (In Vitro Diagnostic Regulation) innebär skärpta krav på säkerhet och kvalitet för medicintekniska produkter.

För att hjälpa tillverkare och andra aktörer att navigera i detta komplexa regelverk har Läkemedelsverket utvecklat ett omfattande stödprogram. Detta inkluderar webbinarier, e-kurser och kontinuerliga dialoger med branschen. Målet är inte bara regelefterlevnad utan också att stärka innovationsförmågan och säkerställa att svenska patienter får tillgång till säker och effektiv medicinteknik.

Genom denna dubbla roll – både som akut krishanterare och långsiktig kvalitetssäkrare – spelar Läkemedelsverket en central roll i Sveriges hälsoberedskap.

Sveriges Kommuner och Regioner (SKR): Samordning på regional nivå

Medan statliga myndigheter sätter ramarna och hanterar övergripande beredskap är det regionerna som driver den faktiska vården. Här spelar Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) en avgörande roll som samordnare och stödjare.

SKR:s arbete med medicinteknik, samordning och stöd är omfattande. Organisationen framhåller att medicinteknik har avgörande betydelse för diagnostik, behandling och hjälpmedel – från enkla förband till avancerad bilddiagnostik och livsuppehållande utrustning. Utan fungerande medicinteknik stannar modern sjukvård.

En konkret manifestation av det statliga engagemanget för medicinteknikberedskap är överenskommelsen om medicintekniska produkter, där staten satsar 850 miljoner kronor till regionerna. Denna betydande investering syftar till att stärka regionernas arbete med medicintekniska produkter, särskilt implementeringen av EU-förordningarna MDR och IVDR.

Medlen fördelas mellan regionerna i relation till deras befolkningsandel, vilket säkerställer en rättvis fördelning av resurserna. Överenskommelsen täcker både initiala kostnader för att bygga upp nödvändig kompetens och infrastruktur samt löpande utgifter för att upprätthålla och utveckla arbetet.

SKR:s roll är dock inte begränsad till att förmedla statliga medel. Organisationen arbetar aktivt med kunskapsspridning, erfarenhetsutbyte och utveckling av gemensamma arbetssätt. Genom att samla regionernas erfarenheter och identifiera best practice kan SKR bidra till att alla delar av landet utvecklar sin medicinteknikberedskap på ett effektivt sätt.

Detta regionala perspektiv är avgörande för beredskapen. En kris påverkar inte Sverige enhetligt – olika regioner kan drabbas olika hårt och ha olika förutsättningar. Genom SKR:s samordning kan resurser och kunskap flyttas dit de behövs som mest.

Swedish Institute for Standards (SIS): Standardisering för patientsäkerhet

I skuggan av de mer kända myndigheterna och organisationerna finns en aktör vars arbete är fundamentalt för kvalitet och säkerhet i vården: Swedish Institute for Standards (SIS). Standardisering kanske låter torrt och tekniskt, men dess betydelse för patientsäkerhet och beredskapskvalitet kan inte överskattas.

SIS har en ledande roll i att ta fram standarder inom hälsa, vård och omsorg. Arbetet sker i tekniska kommittéer där svenska experter från olika sektorer – myndigheter, vård, industri och akademi – samarbetar för att utveckla standarder som stärker patientsäkerhet och kvalitet.

Varför är detta viktigt för beredskap? Standarder skapar gemensamma ramar och förväntningar som gör det möjligt för olika aktörer att samarbeta effektivt. När en kris uppstår och resurser måste flyttas mellan regioner eller nya leverantörer snabbt måste integreras i försörjningskedjorna, är det standarder som möjliggör detta.

Standardiseringen har ett brett grepp på ämnesområdet. Det handlar inte bara om tekniska specifikationer för medicinsk utrustning utan också om processer, informationshantering, kompetensbeskrivningar och mycket annat. Detta holistiska perspektiv är nödvändigt för att skapa en robust och flexibel vård som kan hantera både vardagliga utmaningar och extraordinära kriser.

Genom att delta i internationellt standardiseringsarbete säkerställer SIS också att svenska perspektiv och behov beaktas när globala standarder utvecklas. Detta är särskilt viktigt i en tid då läkemedel och medicinteknik i hög grad är internationella produkter.

Branschorganisationer och expertorgan: Swedish Medtech och Apotekarsocieteten

Beredskap handlar inte bara om myndighetsutövning och statlig styrning. Innovationskraft, forskningsförmåga och branschkunskap är minst lika viktiga för att säkerställa långsiktig försörjning av läkemedel och medicinteknik.

Swedish Medtech, branschorganisationen för medicinteknikföretag i Sverige, lyfter fram värdet av medicinteknik och behovet av tydlighet och systematik kring upptag och utvärdering av innovation i svensk vård. Organisationen betonar vikten av långsiktigt samarbete mellan medicintekniska företag, myndigheter och vård för att säkerställa att nya innovationer snabbt kan komma patienter till del.

För beredskapsperspektivet är detta avgörande. En stark inhemsk medicinteknikbransch minskar beroendet av internationella leverantörer och skapar flexibilitet att snabbt anpassa produktion vid kris. Under covid-19-pandemin såg vi hur svenska företag snabbt kunde ställa om produktion för att tillverka skyddsutrustning, andningsutrustning och annat som plötsligt var kritiskt ont om.

På läkemedelssidan spelar Apotekarsocieteten en liknande roll som kunskapsspridare och påverkare. I sitt policyprogram för läkemedelsområdet framhåller organisationen behovet av riktade insatser för att bibehålla och stärka Sveriges position inom kritiska forskningsområden för läkemedelsutveckling.

Apotekarsocieteten betonar särskilt vikten av stärkt forskning och utveckling inom medicinteknik och e-hälsa – områden där Sverige historiskt har varit starkt men där konkurrensen från andra länder hårdnar. För att behålla och utveckla kompetens inom avancerad produktutveckling krävs långsiktiga satsningar på forskning, utbildning och samarbete mellan akademi och industri.

Dessa bransch- och expertorganisationer fungerar som brobyggare mellan den offentliga sektorn och näringslivet. De för fram branschens perspektiv i policydiskussioner samtidigt som de hjälper sina medlemmar att förstå och anpassa sig till nya krav och förväntningar från samhället.

Utmaningar: Sveriges beroende och bristen på självförsörjning

Trots alla dessa institutioner och det omfattande arbete som pågår står Sverige inför betydande utmaningar när det gäller läkemedels- och medicinteknikberedskap. Den mest grundläggande utmaningen är enkel men allvarlig: Sverige är inte självförsörjande på läkemedel och medicinteknik.

Detta beroende av internationella leveranskedjor är inte unikt för Sverige – det är en global verklighet i modern hälso- och sjukvård. Läkemedelstillverkning har under decennier koncentrerats till ett fåtal länder, framför allt i Asien, av ekonomiska skäl. Likaså tillverkas mycket av den medicinteknik som används i svensk vård utomlands.

I normala tider fungerar detta system väl. Globala leveranskedjor är effektiva och kostnadseffektiva. Men vid kris eller krig när dessa kedjor störs uppstår akuta problem. Under covid-19-pandemin såg vi hur länder stängde gränser och förbjöd export av kritiska produkter för att säkra sin egen försörjning. Sverige stod plötsligt utan tillgång till produkter som var helt nödvändiga för vården.

Enligt regeringens nationella säkerhetsstrategi har samhället ett ökat beroende av fungerande försörjningsflöden för att trygga människors liv och hälsa. Detta beroende gör oss sårbara. En fungerande sjukvård och läkemedelsförsörjning är inte bara en välfärdsfråga – det är en säkerhetspolitisk nödvändighet.

Hälsomyndigheter och experter är tydliga: Sveriges kris- och krigsberedskap för läkemedel och medicinteknik måste bli bättre. Detta kräver flera olika typer av åtgärder:

• Lageruppbyggnad: Strategiska lager av kritiska läkemedel och medicintekniska produkter måste byggas upp och underhållas.
• Diversifiering av leverantörer: Beroende av enskilda leverantörer eller produktionsländer måste minskas.
• Inhemsk produktionskapacitet: Viss produktion av de allra mest kritiska produkterna bör finnas i Sverige eller i nära partnerländer.
• Beredskapsplaner: Detaljerade planer för hur brist ska hanteras måste finnas och regelbundet övas.
• Forskning och innovation: Långsiktig satsning på svensk forskning och utveckling inom läkemedel och medicinteknik.

Dessa åtgärder kostar pengar och kräver långsiktigt engagemang. Men kostnaden för att inte vara förberedd kan vara mycket högre.

Samverkan och framtida åtgärder

Som framgått av denna genomgång är ansvaret för Sveriges hälsoberedskap fördelat på många olika aktörer. Detta kan verka komplicerat, men det återspeglar också verklighetens komplexitet. Försörjningsberedskap kan inte hanteras av en enskild myndighet – den kräver samverkan.

Enligt Socialstyrelsens rapport har flera myndigheter och aktörer roller i försörjningsberedskapen. Samordningen mellan dessa är avgörande för att systemet ska fungera. Detta inkluderar:

• Statliga myndigheter: Socialstyrelsen, Läkemedelsverket, Folkhälsomyndigheten, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) och andra.
• Regionala aktörer: Regionernas sjukvårdsorganisationer via SKR.
• Kommunala aktörer: Kommunernas ansvar för äldreomsorg och andra vårdformer.
• Privata aktörer: Läkemedels- och medicinteknikföretag, apotek, distributörer.
• Kunskapsorganisationer: Universitet, forskningsinstitut, branschorganisationer.

Flera konkreta åtgärder är på gång eller nyligen genomförda:

• Läkemedelsverkets nya befogenheter att begränsa förordnande och utlämnande vid brist ger bättre verktyg för akut krishantering.
• 850 miljoner-satsningen via SKR stärker regionernas arbete med medicintekniska produkter och implementering av nya EU-regelverk.
• Implementering av MDR och IVDR höjer kvalitets- och säkerhetskraven för medicinteknik, vilket långsiktigt stärker patientsäkerheten.
• Standardiseringsarbete via SIS skapar gemensamma ramar för kvalitet och säkerhet.
• Policydialog mellan myndigheter, bransch och expertorganisationer identifierar behov och utvecklar strategier.

Framtida fokusområden inkluderar fortsatt arbete med innovation, forskning och standardisering. Sverige behöver stärka sin position inom läkemedels- och medicinteknikforskning för att långsiktigt säkra kompetens och produktionsförmåga. Samtidigt måste de akuta sårbarheterna i försörjningskedjorna adresseras genom lageruppbyggnad och diversifiering.

Ett annat viktigt område är internationellt samarbete. Även om Sverige behöver stärka sin egen beredskap kan vi inte bli helt självförsörjande på alla områden. Därför är samarbete med andra länder, särskilt inom EU och Norden, avgörande. Gemensamma upphandlingar, koordinerade lager och ömsesidiga stödavtal kan stärka allas beredskap.

Vad betyder detta för svenska medborgare?

För de flesta svenskar är institutionernas arbete med läkemedels- och medicinteknikberedskap osynligt – tills något går fel. Men detta arbete påverkar i allra högsta grad vår vardag och vår trygghet.

I normala tider säkerställer dessa institutioner att apotek har läkemedel i lager, att sjukhus har fungerande utrustning och att nya innovationer når patienter som kan dra nytta av dem. Kvalitetskontroll, säkerhetsövervakning och regelefterlevnad sker kontinuerligt i bakgrunden.

Vid kris blir institutionernas roll mer direkt synlig. Under covid-19-pandemin såg vi hur snabba beslut om prioriteringar, omfördelning av resurser och uppbyggnad av nya försörjningsvägar fattades. För många blev det tydligt hur sårbart systemet är och hur viktigt det är med förberedelse.

Som medborgare är det viktigt att förstå att tillgången till vård och läkemedel inte är självklar. Den bygger på komplexa system som kräver kontinuerligt arbete, samordning och investeringar. Beredskapssystemet är en del av totalförsvaret – det vill säga hela samhällets förmåga att motstå och hantera allvarliga kriser och hot.

Vad kan du som enskild medborgare göra? För det första: var informerad. Följ myndigheternas information och rekommendationer. MSB:s broschyr "Om krisen eller kriget kommer" innehåller praktiska råd om hur hushåll kan förbereda sig, inklusive att ha ett lager av eventuella receptbelagda läkemedel som du är beroende av.

För det andra: ha förtroende för men också förståelse för systemet. Institutionerna som beskrivits i denna artikel arbetar professionellt och engagerat med beredskap. Samtidigt är utmaningarna reella och det finns ingen enkel lösning. Beredskap är en kontinuerlig process, inte ett tillstånd som en gång uppnås.

För det tredje: engagera dig i debatten. Beredskap och försörjningssäkerhet är politiska frågor som påverkar hur resurser prioriteras. Genom att vara en informerad och engagerad medborgare kan du bidra till att dessa frågor får den uppmärksamhet de förtjänar.

Avslutande reflektioner

Sveriges hälsoberedskap vilar på ett komplext samspel mellan många olika institutioner. Från Socialstyrelsen som sektorsansvarig myndighet till Läkemedelsverkets krishanteringsbefogenheter, från SKR:s regionala samordning till SIS:s standardiseringsarbete, från Swedish Medtechs innovationsfokus till Apotekarsocietetens forskningsperspektiv – alla spelar viktiga roller.

Trots pågående åtgärder och betydande investeringar kvarstår den grundläggande utmaningen: Sverige är inte självförsörjande på läkemedel och medicinteknik. Detta gör oss sårbara vid kriser när internationella leveranskedjor störs. Att hantera denna sårbarhet kräver både kortsiktiga åtgärder som lageruppbyggnad och långsiktiga strategier som stärkt forskning och inhemsk produktionskapacitet.

För svenska medborgare är budskapet tydligt: tillgången till vård och läkemedel är inte självklar. Den bygger på omfattande arbete från många aktörer och kräver kontinuerliga investeringar i beredskap. Detta är en del av totalförsvaret som berör oss alla.

I en alltmer osäker värld är det viktigt att vi förstår och värdesätter de system som skyddar vår hälsa och säkerhet. Institutionerna som beskrivits i denna artikel utgör ryggraden i Sveriges hälsoberedskap. Deras arbete förtjänar både uppmärksamhet och stöd – för det är i förberedelsen som vår framtida trygghet skapas.