Samverkan i Krisberedskap: Hur Offentlig Sektor, Näringsliv och Civilsamhälle Stärker Sveriges Säkerhet

Sveriges säkerhetspolitiska läge har genomgått en dramatisk förändring de senaste åren. Det internationella säkerhetsläget, klimatrelaterade hot och komplexa samhällsutmaningar har tydliggjort att ingen aktör ensam kan hantera moderna kriser. Krisberedskap och civilt försvar kräver idag samordnade insatser från alla delar av samhället – offentlig sektor, näringsliv och civilsamhälle måste arbeta tillsammans för att bygga ett robust och resilient Sverige.

Samverkan är inte längre ett alternativ utan en absolut nödvändighet. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) betonar att samverkan mellan offentliga och privata aktörer är avgörande för att stärka samhällets krisberedskap och civila försvar. I denna artikel utforskar vi hur olika samhällssektorer samverkar, vilka verktyg och forum som finns tillgängliga, och hur du själv kan bidra till ett säkrare Sverige.

Vad är Privat-Offentlig Samverkan inom Krisberedskap?

Privat-offentlig samverkan inom krisberedskapsområdet är ett frivilligt och överenskommet samarbete mellan offentliga myndigheter, privata företag och andra aktörer. Enligt MSB:s handbok definieras privat-offentlig samverkan som ett strategiskt samarbete där olika aktörer gemensamt arbetar för att stärka samhällets förmåga att förebygga, hantera och återhämta sig från kriser och katastrofer.

Det finns en viktig skillnad mellan samverkan i fredstid och under kriser. I fredstid handlar samverkan främst om planering, övningar, kunskapsdelning och förberedelser. När en kris inträffar övergår samverkan till operativ krishantering där snabba beslut och koordinerade insatser är avgörande. Oavsett fas bygger effektiv samverkan på principen om gemensamt ansvarstagande och effektiv resursanvändning.

Samverkan kan ta olika former beroende på behov och kontext:

Forum och nätverk där aktörer träffas regelbundet för erfarenhetsutbyte och planering
Strategiska partnerskap mellan specifika organisationer med gemensamma intressen
Operativa samverkansstrukturer som aktiveras vid kriser
Kunskapsplattformar för utbildning och kompetensutveckling

Det juridiska och organisatoriska ramverket för samverkan bygger på frivillighet och ömsesidig nytta. MSB har etablerat samverkansforum inom olika sektorer som elförsörjning, finansiella tjänster och transporter, där både offentliga och privata aktörer deltar på lika villkor.

MSB:s Roll och Samverkansforum

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har ett centralt mandat att koordinera och facilitera samverkan för krisberedskap på nationell nivå. MSB fungerar som en sammanhållande kraft som skapar förutsättningar för dialog och samarbete mellan olika samhällssektorer.

MSB har etablerat flera sektorsspecifika samverkansforum där representanter från både offentlig och privat sektor möts regelbundet. Dessa forum täcker kritiska samhällsfunktioner som:

Elförsörjning – samverkan mellan elnätsföretag, producenter och myndigheter för att säkerställa stabil elförsörjning även under kriser
Finansiella tjänster – koordinering mellan banker, betalningssystem och tillsynsmyndigheter
Transporter – samarbete mellan logistikföretag, infrastrukturägare och myndigheter
Livsmedelsförsörjning – samverkan längs hela livsmedelskedjan från producent till konsument
Telekommunikation – säkerställande av fungerande kommunikationssystem

I praktiken fungerar dessa forum som mötesplatser där aktörer delar information, identifierar sårbarheter, genomför riskanalyser och utvecklar gemensamma handlingsplaner. Deltagarna kommer från både privata företag och offentliga organisationer, vilket skapar en helhetsbild av sektorns beredskap.

En central insikt från MSB:s arbete är att krisberedskap är beroende av säkra flöden av kritiska produkter, tjänster och information. Detta inkluderar mat, medicin, energi och telekommunikation. Ett NATO-seminarium 2024 betonade att dessa flöden ofta kontrolleras eller påverkas av privata aktörer, vilket gör privat-offentlig samverkan helt avgörande för samhällets funktionalitet under kriser.

Hur Företag Kan Delta i Civil Beredskapsplanering

För företag finns det starka skäl att engagera sig i civil beredskapsplanering. Förutom det samhälleliga ansvaret ger deltagande konkreta fördelar för företaget själv genom förbättrad riskhantering, starkare kontinuitetsplanering och värdefulla nätverk med andra aktörer.

MSB uppmuntrar företag att ta kontakt med sin kommuns beredskapssamordnare eller länsstyrelsens säkerhetssamordnare för att inleda samverkan. Dessa kontaktpersoner kan ge information om pågående beredskapsarbete och hur företaget kan bidra.

Särskilt viktiga för samhällets funktionalitet är företag som:

Levererar eller distribuerar kritiska varor och tjänster
Äger eller förvaltar viktig infrastruktur
Har specialistkompetens eller unik utrustning
Har stor lokal närvaro och kännedom om lokala förhållanden
Kan bidra med logistik, kommunikation eller teknisk expertis

Många företag deltar redan aktivt i civil beredskapsplanering. Genom forum hos myndigheter, länsstyrelser och kommuner bidrar de med sin kunskap och sina resurser till att stärka samhällets krisberedskap. Detta kan innebära allt från att delta i planeringsmöten och övningar till att ingå avtal om leveranser eller stöd vid kriser.

För företag som vill komma igång är första steget att kartlägga den egna verksamhetens betydelse för samhällsviktiga funktioner och identifiera potentiella bidrag till krisberedskapen. Därefter kan kontakt tas med relevanta offentliga aktörer för att utforska samverkansmöjligheter.

Civilsamhällets Avgörande Roll i Krisberedskap

Civilsamhället – som omfattar ideella organisationer, föreningar, frivilliga nätverk och andra icke-statliga aktörer – spelar en unik och avgörande roll i krisberedskapsarbetet. Civilsamhällets styrkor ligger i den lokala förankringen, förmågan till snabb mobilisering och det höga förtroendet från medborgarna.

Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) betonar att ett starkt civilsamhälle och goda samverkansrelationer behövs för att lösa dagens och framtidens samhällsutmaningar. Detta gäller inte minst inom krisberedskap där civilsamhällesorganisationer ofta har unik tillgång till sårbara grupper och lokal kunskap som är ovärderlig vid kriser.

Exempel på civilsamhällesorganisationer som spelar viktiga roller i krisberedskap inkluderar:

Frivilliga försvarsorganisationer som kan stödja totalförsvaret
Räddningstjänstens frivilliga som kompletterar den ordinarie räddningstjänsten
Röda Korset och andra hjälporganisationer med beredskap för akuta insatser
Lokala föreningar med kunskap om lokala förhållanden och nätverk
Trossamfund som kan nå och stödja specifika grupper

Kommuner och regioner har genom sin geografiska närhet särskilt goda möjligheter att bygga och stärka relationer med civilsamhället. Enligt SKR ger denna närhet unika förutsättningar för långsiktiga samverkansrelationer som kan aktiveras och skalas upp vid behov.

Civilsamhällets lokala förankring innebär också att organisationerna ofta är först på plats när en kris inträffar och kan agera snabbt innan formella strukturer hinner mobiliseras. Denna spontana hjälpkapacitet är en ovärderlig resurs som behöver erkännas och integreras i den formella beredskapsplaneringen.

Kommunal och Regional Samverkan: Nätverk och Plattformar

På lokal och regional nivå spelar kommuner, regioner och länsstyrelser nyckelroller som samordnare av krisberedskapsarbetet. Dessa aktörer har både ansvar och mandat att skapa strukturer för samverkan mellan olika samhällsaktörer.

För att stödja tjänstepersoner som arbetar med civilsamhällessamverkan har SKR etablerat ett professionsnätverk där kommunala och regionala tjänstepersoner kan utbyta erfarenheter och utveckla sin kompetens. Nätverket erbjuder regelbundna möten, digitala träffar och webbsändningar som skapar möjligheter för kunskapsdelning mellan kommuner.

Dessa plattformar för erfarenhetsutbyte är särskilt värdefulla eftersom kommuner står inför likartade utmaningar men har olika förutsättningar och lösningar. Genom nätverkets aktiviteter kan framgångsrika modeller spridas och anpassas till olika lokala kontexter.

På regional nivå har länsstyrelserna en koordinerande roll där de:

Samordnar beredskapsplanering mellan kommuner och regionala aktörer
Fungerar som länk mellan nationell och lokal nivå
Stödjer kommuner i deras beredskapsarbete
Koordinerar insatser vid större regionala kriser

Denna flernivåstruktur – från lokal via regional till nationell nivå – säkerställer att samverkan fungerar på alla nivåer och att information och erfarenheter kan flöda både uppåt och nedåt i systemet.

Lärdomar från Tidigare Kriser: Vad Fungerar?

Historiska erfarenheter är ovärderliga för att förstå vad som fungerar och inte fungerar i krisberedskapssamverkan. MSB har genomfört en omfattande studie som analyserar samverkan mellan offentlig sektor och näringsliv under kriser i Sverige mellan 1993 och 2003. Studien ger viktiga lärdomar om framgångsfaktorer och utmaningar.

Några centrala framgångsfaktorer som identifierats inkluderar:

Etablerade relationer före krisen – aktörer som redan känner varandra och har övat tillsammans kan agera snabbare och mer effektivt
Tydliga kontaktvägar – det måste vara klart vem som kontaktar vem när en kris inträffar
Gemensam situationsförståelse – alla aktörer behöver ha tillgång till samma information och dela en bild av läget
Flexibilitet och anpassningsförmåga – förmågan att snabbt anpassa planer när situationen förändras
Tillit mellan aktörer – som byggs över tid genom regelbunden kontakt och gemensamma övningar

Vanliga utmaningar som identifierats inkluderar:

Oklara ansvarsförhållanden mellan olika aktörer
Bristande kommunikation och informationsdelning
Olika organisationskulturer och beslutsprocesser
Juridiska hinder för informationsdelning
Resursbrist och konkurrerande prioriteringar

Ett NATO-seminarium 2024 belyste framgångsrika internationella exempel på privat-offentlig samverkan för att säkra kritiska flöden. Seminariet visade att länder som investerat i långsiktiga samverkansstrukturer och regelbundna övningar har betydligt bättre förmåga att hantera störningar i kritiska försörjningskedjor.

En viktig lärdom är att samverkan måste vara en kontinuerlig process, inte något som skapas när krisen är ett faktum. De länder och regioner som lyckas bäst är de som har gjort samverkan till en naturlig del av vardagen.

Sektorsspecifik Samverkan: Exempel från Vattenförvaltning

För att illustrera hur samverkan fungerar i praktiken kan vi titta närmare på ett konkret exempel: vattenförvaltning. Havs- och vattenmyndigheten har fått i uppdrag av regeringen att utveckla samverkan för en sammanhållen och effektiv vattenförvaltning.

Detta uppdrag omfattar samverkan på flera nivåer:

Nationell nivå – mellan centrala myndigheter och nationella aktörer
Regional nivå – mellan länsstyrelser, vattenmyndigheter och regionala organisationer
Lokal nivå – mellan kommuner, lokala företag och intresseorganisationer

Samverkan inom vattenförvaltning berör specifika sakområden som avlopp och cirkulära lösningar, men modellen är tillämpbar även inom andra sektorer. Nyckeln är att identifiera alla relevanta aktörer, skapa forum för dialog och utveckla gemensamma mål och handlingsplaner.

Vattenförvaltning är också relevant för krisberedskap eftersom tillgång till rent vatten är en grundläggande samhällsfunktion. Vid kriser som översvämningar, torka eller föroreningar måste offentliga och privata aktörer snabbt kunna samordna sina insatser för att säkerställa vattenförsörjning och skydda vattenmiljön.

Detta exempel visar att samverkansmodeller som utvecklas för specifika sektorer ofta har bredare tillämpning och kan bidra till att stärka den övergripande krisberedskapen.

Samverkan för Klimatomställning: Ett Bredare Perspektiv

Samverkan för krisberedskap är nära kopplat till andra samhällsutmaningar, inte minst klimatomställningen. Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) forskar om civilsamhället, samverkansplattformar och kommunal klimatpolitik, vilket ger värdefulla insikter även för krisberedskapsarbetet.

Forskningsprojektet utforskar hur samverkan med kommunen påverkar civilsamhällesorganisationers arbete med klimatomställning. Detta är relevant för krisberedskap eftersom:

Klimatförändringarna ökar risken för extremväder och naturkatastrofer
Klimatanpassning och krisberedskap överlappar i många avseenden
Samverkansmodeller kan användas för både klimat- och beredskapsfrågor
Civilsamhällets engagemang är viktigt inom båda områdena

Samverkansplattformar för klimatomställning på kommunal nivå kan fungera som modell för hur olika aktörer kan arbeta tillsammans kring komplexa utmaningar. SLU:s forskning visar att samverkan påverkar civilsamhällesorganisationernas arbetssätt, förhållningssätt och strategier, vilket i sin tur påverkar effektiviteten i arbetet.

Kopplingen mellan klimatberedskap och krisberedskap blir allt tydligare. Många av de åtgärder som stärker samhällets resiliens mot klimatförändringar stärker också förmågan att hantera andra typer av kriser. Detta skapar synergieffekter där investeringar i samverkan får effekt på flera områden samtidigt.

Praktiska Verktyg och Resurser för Samverkan

För den som vill komma igång med samverkansarbete finns flera praktiska verktyg och resurser tillgängliga. MSB:s handbok i privat-offentlig samverkan är en central och omfattande resurs som täcker allt från grundläggande koncept till praktiska råd för att etablera och utveckla samverkan.

Handboken innehåller:

Definitioner och begreppsförklaringar
Beskrivningar av olika samverkansformer
Checklistor för att etablera samverkan
Exempel från olika sektorer
Juridiska och organisatoriska ramverk

För företag som vill delta i beredskapsplanering är kontaktvägarna tydliga:

Kommunal nivå – kontakta beredskapssamordnaren i din kommun
Regional nivå – kontakta säkerhetssamordnaren på länsstyrelsen
Nationell nivå – kontakta MSB eller relevant sektorsmyndighet

Utöver MSB:s resurser erbjuder flera organisationer utbildningar och kompetensutveckling inom krisberedskap och samverkan:

MSB:s utbildningar inom krisberedskap och civilt försvar
SKR:s nätverk och seminarier för kommunala tjänstepersoner
Branschspecifika utbildningar inom olika sektorer
Akademiska kurser vid universitet och högskolor

Digitala plattformar och nätverk spelar en allt viktigare roll för samverkan. Många forum använder digitala verktyg för att möjliggöra kontinuerlig kontakt mellan fysiska möten, dela dokument och information samt koordinera övningar och utbildningar.

Framtidens Samverkan: Utmaningar och Möjligheter

När vi blickar framåt står det klart att samverkansarbetet måste fortsätta utvecklas för att möta nya och framväxande hot. Det säkerhetspolitiska läget, teknologiska förändringar och klimatkrisen skapar nya utmaningar som kräver anpassade samverkansformer.

Nya säkerhetshot som påverkar samverkansbehoven inkluderar:

Cyberattacker mot kritisk infrastruktur som kräver samverkan mellan IT-säkerhet och fysisk säkerhet
Desinformation som hotar förtroendet mellan aktörer och allmänheten
Hybridhot som kombinerar militära och icke-militära medel
Klimatrelaterade katastrofer med ökande frekvens och intensitet

Digitalisering är både en möjliggörare och en utmaning för samverkan. Å ena sidan möjliggör digitala verktyg snabbare kommunikation, bättre informationsdelning och effektivare koordinering. Å andra sidan skapar digitaliseringen nya sårbarheter och kräver nya former av samverkan kring cybersäkerhet.

Behovet av internationell samverkan ökar också. Som framhölls vid NATO-seminariet 2024 är moderna försörjningskedjor och kritiska flöden ofta globala, vilket kräver internationell koordinering och samverkan. Sveriges medlemskap i NATO och EU skapar nya möjligheter men också nya krav på samverkansförmåga.

För att möta dessa utmaningar behöver samverkansmodeller kunna skalas upp snabbt vid behov. Detta kräver:

Flexibla strukturer som kan anpassas till olika situationer
Tydliga eskaleringsvägar när en situation förvärras
Förmåga att snabbt inkludera nya aktörer
Robusta kommunikationssystem som fungerar även under press

Vikten av kontinuerlig övning och utvärdering kan inte nog betonas. Samverkan måste tränas regelbundet för att fungera när det verkligen gäller. Varje övning bör följas av en grundlig utvärdering där lärdomar dokumenteras och leder till förbättringar.

Slutsats: Tillsammans Starkare i Krisberedskap

Effektiv krisberedskap är inte något som en enskild aktör kan uppnå ensam. Det kräver samverkan mellan alla delar av samhället – offentlig sektor med sitt mandat och sina resurser, näringslivet med sin flexibilitet och innovation, samt civilsamhället med sin lokala förankring och sitt engagemang. Tillsammans skapar dessa tre sektorer ett robust och resilient samhälle som kan möta både kända och okända hot.

Som MSB betonar är samverkan inte ett alternativ utan en nödvändighet för att stärka samhällets krisberedskap och civila försvar. De strukturer, forum och nätverk som beskrivits i denna artikel utgör ryggraden i Sveriges krisberedskapsarbete.

För dig som vill engagera dig i beredskapsarbetet finns konkreta steg att ta:

Kontakta din kommuns beredskapssamordnare för att lära dig mer om lokalt beredskapsarbete
Ta kontakt med länsstyrelsens säkerhetssamordnare för regional samverkan
Engagera dig i civilsamhällesorganisationer som arbetar med krisberedskap
Utveckla din egen och din organisations beredskap genom utbildning och övningar
Dela kunskap och erfarenheter med andra aktörer i ditt nätverk

Sveriges styrka ligger i vår förmåga att samordna resurser och kompetenser över organisatoriska och sektoriella gränser. Genom att bygga starka samverkansrelationer redan i fredstid skapar vi förutsättningar för effektiv krishantering när det verkligen behövs.

Krisberedskap är allas ansvar. Oavsett om du arbetar i offentlig sektor, driver företag eller är aktiv i civilsamhället kan du bidra till ett säkrare Sverige. Tillsammans är vi starkare – och tillsammans bygger vi den krisberedskap som vårt samhälle behöver för att möta framtidens utmaningar.

Samverkan i krisberedskap: Hur offentlig sektor, näringsliv och civilsamhälle stärker Sveriges säkerhet