Samverkan inom krisberedskap: Så samarbetar offentliga, privata och civila aktörer för att skydda Sverige

Sveriges säkerhet vilar inte längre enbart på statens axlar. I en tid präglad av ökade säkerhetshot och en förändrad geopolitisk situation har insikten vuxit fram att krisberedskap är ett delat ansvar som kräver samverkan mellan många olika aktörer. Från kommunala räddningstjänster och statliga myndigheter till privata företag och civilsamhällets organisationer – alla har en viktig roll att spela i att bygga ett resilient och säkert Sverige.

Den nordiska modellen för krisberedskap bygger på en helhetssyn där ansvaret för säkerhet är diversifierat och delegerat till både samhälls- och marknadsbaserade aktörer. Som Nordregio beskriver i sin rapport om nordisk civil beredskap, är denna inkluderande samarbetsmodell central för att samla alla relevanta aktörer i ett omfattande system för beredskap.

I januari 2025 tog den svenska regeringen ett viktigt steg för att stärka denna samverkan genom att besluta om nya åtgärder inom civilplikten. Som det framgår i regeringens pressmeddelande: "Skyddet av civilbefolkningen och en fungerande personalförsörjning vid höjd beredskap och ytterst krig är centrala uppgifter för det civila försvaret och kan vara avgörande för civilbefolkningens överlevnad."

Den nordiska modellen: Helhetssyn på krisberedskap

Vad kännetecknar egentligen den nordiska ansatsen till krisberedskap? Till skillnad från mer centraliserade system bygger den nordiska modellen på principen om delat ansvar och bred samverkan. Detta innebär att inte bara statliga myndigheter, utan även regionala och lokala aktörer, näringslivet och civilsamhället alla har definierade roller i att upprätthålla samhällets funktionalitet under kriser.

Den nordiska helhetssynen på samhället är en inkluderande samarbetsmodell som syftar till att samla alla relevanta aktörer i ett omfattande system för beredskap. Genom att diversifiera ansvaret skapas en motståndskraft som inte är beroende av en enskild aktör eller organisation. Istället bygger systemet på redundans och samordning, där olika aktörer kan komplettera och stödja varandra när det behövs som mest.

Denna modell har sina rötter i den nordiska välfärdsstatens tradition av samarbete mellan offentlig och privat sektor, men har utvecklats och anpassats för att möta moderna säkerhetsutmaningar. Målet är att säkerställa kontinuitet i vitala samhällsfunktioner – från elförsörjning och livsmedelsproduktion till hälso- och sjukvård och kommunikationssystem – även under extraordinära omständigheter.

Offentliga aktörers roll: Stat, region och kommun

Det offentliga ansvaret för krisberedskap är fördelat på flera nivåer, var och en med sina specifika uppgifter och samordningsfunktioner.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB)

På nationell nivå spelar MSB en central roll som samordnare och kunskapscenter. Myndigheten har utvecklat en strategi för försörjningsberedskap genom dialoger med både myndigheter och näringsliv. Denna strategi tydliggör en önskad utveckling av den svenska försörjningsberedskapen och skapar ramar för hur olika aktörer kan samverka effektivt.

MSB arbetar också aktivt med att etablera och underhålla olika samverkansforum inom krisberedskap och civilt försvar. Dessa forum skapar mötesplatser där offentliga aktörer, privata företag och civilsamhället kan utbyta erfarenheter, koordinera planering och bygga relationer som är avgörande när en kris inträffar.

Ett konkret exempel på MSB:s arbete är den nationellt samordnande funktionen för att hantera informationsflöden via beredskapssektorer och direkt via företag, som beskrivs i myndighetens regeringsuppdrag om att stärka privat-offentlig samverkan.

Länsstyrelsernas samordningsroll

På regional nivå har länsstyrelserna en viktig samordningsfunktion. När en räddningsinsats berör flera kommuner eller kräver särskild samordning, är det länsstyrelsen som avgör vem som ska leda insatsen. Som Länsstyrelsen Stockholm beskriver, har länsstyrelsen även ansvar för att samordna olika myndigheters och organisationers insatser vid större händelser.

Länsstyrelserna fungerar också som en viktig länk mellan den nationella och lokala nivån. Genom säkerhetssamordnare på varje länsstyrelse kan företag och organisationer få vägledning om hur de kan bidra till regional krisberedskap och etablera samverkan med relevanta aktörer.

Kommunernas grundläggande ansvar

Kommunerna står i frontlinjen för det lokala skyddet av befolkningen. Enligt lag har varje kommun ansvar för räddningstjänst inom sitt geografiska område. Detta innebär inte bara att släcka bränder och hantera akuta olyckor, utan också att arbeta förebyggande och planera för olika krisscenarier.

Som Sala kommun beskriver, är kommunerna en viktig del av totalförsvaret, som syftar till att skydda landet, dess befolkning och värden mot yttre hot. Det civila försvaret, där kommunerna spelar en central roll, ska upprätthålla de viktigaste samhällsfunktionerna under höjd beredskap och krig.

MSB har utvecklat omfattande stöd till kommunerna genom sin handbok i kommunal krisberedskap, som beskriver kommunernas särskilda funktioner och uppgifter. Dessa inkluderar allt från ledning och samordning till information till allmänheten och stöd till utsatta grupper.

En nyckelroll i kommunerna är beredskapssamordnaren, som fungerar som kontaktpunkt för företag och organisationer som vill bidra till den kommunala krisberedskapen. Genom denna funktion kan lokala aktörer enkelt ta kontakt och integrera sina resurser och kompetenser i det kommunala beredskapsarbetet.

Privata aktörers betydelse: Näringsliv och försörjningsberedskap

I det moderna samhället är privata företag inte bara kommersiella aktörer – de är också kritiska för att upprätthålla många av de samhällsfunktioner vi tar för givna. Från elförsörjning och telekommunikation till livsmedelsproduktion och logistik, ägs och drivs många vitala system av privata aktörer.

Detta faktum har gjort privat-offentlig samverkan till en hörnsten i modern krisberedskap. MSB har identifierat ett antal beredskapssektorer – områden som är särskilt kritiska för samhällets funktionalitet. Inom dessa sektorer pågår ett kontinuerligt arbete för att säkerställa att företagen har robusta beredskapsplaner och kan samverka effektivt med offentliga aktörer vid kriser.

För företag som vill etablera samverkan med offentliga aktörer finns det tydliga kontaktvägar. Som MSB beskriver på sin webbplats, kan företag kontakta beredskapssamordnaren i sin kommun eller säkerhetssamordnaren på länsstyrelsen för att diskutera hur de kan bidra till krisberedskapen.

MSB:s strategi för försörjningsberedskap, som tagits fram genom dialoger med myndigheter och näringsliv, skapar en gemensam riktning för hur den privat-offentliga samverkan ska utvecklas. Strategin betonar vikten av ömsesidig förståelse, tidig dialog och gemensam planering.

Ett praktiskt exempel på hur denna samverkan fungerar är den nationellt samordnande funktionen för informationsflöden. Genom denna funktion kan information från företag om störningar, kapacitet och behov snabbt nå relevanta myndigheter, samtidigt som företagen får tillgång till viktig information från det offentliga. Denna tvåvägskommunikation är avgörande för att kunna fatta snabba och välgrundade beslut under en kris.

Privata företag bidrar också med specialistkompetens och resurser som det offentliga ofta saknar. Inom områden som IT-säkerhet, logistik och teknisk infrastruktur finns ofta den mest avancerade kompetensen hos privata aktörer. Genom att integrera dessa resurser i beredskapsplaneringen kan samhället som helhet bli mer resilient.

Civilsamhällets kraft: Från trossamfund till frivilligorganisationer

Om offentliga myndigheter ger struktur och privata företag bidrar med resurser, så är det civilsamhället som ofta tillför den mänskliga dimensionen och den lokala förankringen i krisberedskapsarbetet. Frivilligorganisationer, trossamfund och andra civilsamhällesaktörer har unika förutsättningar att nå ut till och stödja människor i utsatta situationer.

MSB har insett vikten av att inkludera civilsamhället i beredskapsarbetet och har etablerat särskilda dialoggrupper för samverkan med bland annat trossamfund. Trossamfunden har långa erfarenheter av att stödja människor i kris och har ofta väletablerade nätverk och lokalkännedom som är ovärderlig vid krissituationer.

Som framgår av Sveriges Kommuner och Regioners (SKR) evenemang om samverkan mellan trossamfund och offentlig sektor, har trossamfunden erfarenheter av kris och konflikt som gör dem till självklara samverkanspartners i krisberedskapsarbetet. Deras förmåga att mobilisera volontärer, erbjuda psykosocialt stöd och fungera som mötesplatser för lokalsamhällen är resurser som kompletterar det offentligas och näringslivets kapacitet.

Frivilligorganisationer inom områden som räddningstjänst, hälsa och omsorg, samt socialt arbete spelar också en central roll. Dessa organisationer har ofta specialiserad kompetens och kan snabbt mobilisera stora volymer frivilliga när behovet uppstår. Under pandemin såg vi tydliga exempel på hur civilsamhället kunde fylla viktiga luckor genom att organisera matutdelning, stöd till äldre och isolerade personer, samt informationsspridning i olika språk och kulturella sammanhang.

Den nordiska modellen för krisberedskap erkänner explicit civilsamhällets plats i den inkluderande samarbetsmodellen. Genom att formalisera samverkan och skapa tydliga kontaktvägar kan civilsamhällets resurser och engagemang integreras på ett strukturerat sätt i det totala beredskapsarbetet.

Samverkansforum och strukturer i praktiken

För att samverkan ska fungera i praktiken krävs strukturer och mötesplatser där olika aktörer kan mötas, planera och öva tillsammans. MSB och andra myndigheter har därför etablerat olika former av samverkansforum inom krisberedskap och civilt försvar.

Dessa forum kan ha olika karaktär och syfte. Några är permanenta strukturer för löpande dialog och samordning, medan andra är mer projektinriktade eller kopplade till specifika beredskapssektorer. Gemensamt för dem alla är att de skapar förutsättningar för att bygga relationer, utbyta kunskap och koordinera planering över organisationsgränser.

På lokal nivå är beredskapssamordnaren i kommunen en central kontaktpunkt. Denna funktion finns för att underlätta samverkan mellan kommunen och andra aktörer – både privata företag och civilsamhällesorganisationer. Genom att ha en tydlig kontaktperson blir det lättare för externa aktörer att veta vart de ska vända sig för att bidra till den kommunala krisberedskapen.

På regional nivå fyller säkerhetssamordnaren på länsstyrelsen en liknande funktion. Denna roll innebär att samordna beredskapsarbetet inom länet, underlätta samverkan mellan olika aktörer och fungera som länk mellan den lokala och nationella nivån.

Utöver dessa formella strukturer finns också mer informella nätverk och samarbeten. Många kommuner har etablerat lokala beredskapsråd där representanter från kommunen, näringslivet, frivilligorganisationer och ibland även trossamfund möts regelbundet för att diskutera beredskapsfrågor och planera gemensamt.

En viktig del av samverkansarbetet är gemensamma övningar. Genom att öva tillsammans kan olika aktörer testa sina beredskapsplaner, identifiera brister och bygga de personliga relationer som är så viktiga när en verklig kris inträffar. Dessa övningar kan variera från stora, komplexa scenarioövningar som involverar många aktörer till mindre, mer fokuserade övningar av specifika funktioner.

Civilplikt och befolkningsskydd: Nya åtgärder för stärkt beredskap

I januari 2025 tog den svenska regeringen ett betydelsefullt steg för att stärka Sveriges krisberedskap genom att besluta om nya åtgärder inom civilplikten. Detta beslut markerar en viktig förändring i hur Sverige organiserar sitt civila försvar och befolkningsskydd.

Som framgår av regeringens pressmeddelande, har MSB fått i uppdrag att förbereda för inskrivning, utbildning och krigsplacering av civilpliktiga. Detta innebär att fler människor kommer att kunna kallas in för att stärka den kommunala räddningstjänsten och befolkningsskyddet vid höjd beredskap och ytterst krig.

Beslutet bygger på insikten att skyddet av civilbefolkningen och en fungerande personalförsörjning vid höjd beredskap är centrala uppgifter för det civila försvaret. Som regeringen betonar kan detta "vara avgörande för civilbefolkningens överlevnad".

Denna satsning på civilplikten kommer att stärka den kommunala räddningstjänsten, som under många år har kämpat med resursbrist och svårigheter att rekrytera och behålla kompetent personal. Som fackförbundet Kommunal lyfter i sin blogg, är det viktigt att komma ihåg att "de flesta arbetsuppgifter utförs av yrkesskickliga individer – inte av satelliter eller drönare – och de behöver bli fler".

Civilplikten innebär att personer kan kallas in för att tjänstgöra inom olika delar av det civila försvaret, inte bara räddningstjänsten. Detta kan inkludera allt från vård och omsorg till teknisk försörjning och kommunikation. Genom att ha en reserv av utbildad personal som kan mobiliseras vid behov, stärks samhällets förmåga att upprätthålla kritiska funktioner även under extraordinära omständigheter.

För kommunerna innebär detta både möjligheter och utmaningar. Å ena sidan får de tillgång till mer personal för att stärka sina beredskapsorganisationer. Å andra sidan krävs det omfattande förberedelser för att kunna ta emot, utbilda och integrera civilpliktiga i den ordinarie verksamheten.

MSB:s uppdrag att förbereda systemet för civilplikt är omfattande och kommer att pågå under flera år. Det handlar om att bygga upp administrativa system för inskrivning, utveckla utbildningsprogram och skapa rutiner för krigsplacering. Detta arbete kräver samverkan mellan många olika aktörer – från kommuner och regioner till Försvarsmakten och andra centrala myndigheter.

Utmaningar och framtidsperspektiv

Triots de starka strukturer och det omfattande arbete som pågår för att stärka Sveriges krisberedskap, finns det fortfarande betydande utmaningar att hantera.

En av de mest påtagliga utmaningarna är resursbrist, särskilt i kommunerna. Många kommuner har svårt att rekrytera och behålla kompetent personal inom räddningstjänsten och andra beredskapsfunktioner. Löner och arbetsvillkor kan vara svåra att konkurrera med, särskilt i jämförelse med privat sektor. Som Kommunal betonar, behövs fler yrkesskickliga individer inom civilförsvaret, och dessa behöver ges goda förutsättningar att utföra sitt viktiga arbete.

En annan utmaning är att säkerställa effektiv samverkan mellan olika organisationer och sektorer. Även om strukturerna finns på plats, kan det i praktiken vara svårt att koordinera mellan aktörer som har olika organisationskulturer, regelverk och prioriteringar. Detta kräver kontinuerligt arbete med att bygga relationer, skapa gemensam förståelse och utveckla rutiner för samverkan.

Teknologisk utveckling skapar både möjligheter och utmaningar för krisberedskapen. Å ena sidan kan ny teknik förbättra varningssystem, kommunikation och resursoptimering. Å andra sidan skapar den ökade digitaliseringen nya sårbarheter, särskilt inom IT-säkerhet och kritisk infrastruktur. Cyberattacker och digitala störningar kan ha omfattande konsekvenser för samhällets funktionalitet.

Klimatet förändras och med det följer nya typer av hot och risker. Extremväder, översvämningar, skogsbränder och andra klimatrelaterade händelser förväntas bli vanligare och mer intensiva. Detta kräver att beredskapsarbetet kontinuerligt anpassas och utvecklas för att möta nya typer av scenarier.

Framöver kommer behovet av samverkan sannolikt att öka ytterligare. Hoten blir mer komplexa och gränsöverskridande, vilket kräver att många olika aktörer kan arbeta tillsammans på ett sömlöst sätt. Detta ställer krav på fortsatt utveckling av samverkansstrukturer, gemensamma övningar och utbildning.

En viktig utvecklingsväg är att stärka den internationella samverkan, särskilt inom Norden och EU. Många av de hot och risker vi står inför är gränsöverskridande till sin natur, och ingen nation kan hantera dem ensam. Den nordiska modellen för krisberedskap, med sin betoning på samverkan och delat ansvar, kan vara en värdefull modell även för internationellt samarbete.

Så kan du och din organisation bidra

Samverkan inom krisberedskap är inte bara något för myndigheter och stora organisationer – alla kan bidra till ett säkrare Sverige. Här är konkreta steg som olika aktörer kan ta:

För företag

Om ditt företag verkar inom en samhällsviktig sektor eller har resurser som kan vara värdefulla vid kriser, finns det flera sätt att engagera sig:

• Kontakta beredskapssamordnaren i din kommun eller säkerhetssamordnaren på länsstyrelsen för att diskutera hur ditt företag kan bidra till krisberedskapen
• Utveckla en egen beredskapsplan som beskriver hur företaget ska hantera olika typer av störningar och kriser
• Delta i samverkansforum och nätverk inom din bransch eller region för att utbyta erfarenheter och koordinera planering
• Erbjud kompetens och resurser för övningar och utbildning inom krisberedskap

Mer information om hur företag kan samverka med offentliga aktörer finns på MSB:s webbplats.

För civilsamhällesorganisationer

Frivilligorganisationer, trossamfund och andra civilsamhällesaktörer har unika möjligheter att bidra:

• Ta kontakt med MSB eller din kommun för att diskutera hur er organisation kan bli en samverkanspartner i krisberedskapsarbetet
• Delta i dialoggrupper och samverkansforum där civilsamhället möter offentliga aktörer
• Erbjud er organisations kompetens och nätverk för att stödja särskilt utsatta grupper vid kriser
• Utbilda era medlemmar och volontärer i grundläggande krisberedskap

Information om olika samverkansforum finns på MSB:s webbplats.

För individer

Även som privatperson kan du bidra till samhällets krisberedskap:

• Förbered ditt eget hushåll genom att ha hemmalager av mat, vatten och andra nödvändigheter
• Lär dig mer om krisberedskap genom MSB:s informationsmaterial och utbildningar
• Engagera dig som volontär i en frivilligorganisation som arbetar med räddningstjänst eller krisberedskap
• Var uppmärksam på information från myndigheter och följ råd och anvisningar vid kriser

Vikten av att alla tar ansvar kan inte nog betonas. Krisberedskap är inte något som någon annan ska fixa åt oss – det är ett gemensamt ansvar där varje individ, organisation och företag har en roll att spela.

Sammanfattning: Tillsammans bygger vi ett säkrare Sverige

Samverkan är nyckeln till ett resilient samhälle som kan motstå och återhämta sig från kriser. Sveriges krisberedskap bygger på den nordiska modellen där ansvar och resurser är diversifierade mellan offentliga myndigheter, privata företag och civilsamhället. Denna inkluderande samarbetsmodell syftar till att samla alla relevanta aktörer i ett omfattande system för beredskap.

De senaste årens utveckling, inte minst regeringens beslut om nya åtgärder inom civilplikten i januari 2025, visar att Sverige tar krisberedskap på allvar och är berett att investera i de strukturer och resurser som krävs för att skydda civilbefolkningen.

Men strukturer och beslut räcker inte – det krävs också engagemang och handling från alla delar av samhället. Offentliga myndigheter måste fortsätta att utveckla och underhålla samverkansstrukturer. Privata företag behöver se krisberedskap som en naturlig del av sitt samhällsansvar. Civilsamhället måste fortsätta att erbjuda sin unika kompetens och lokala förankring. Och varje individ behöver ta ansvar för sin egen beredskap och vara beredd att bidra när samhället behöver det.

Sverige står inför komplexa säkerhetsutmaningar, men med en stark tradition av samverkan och ett omfattande arbete för att stärka krisberedskapen har vi goda förutsättningar att möta framtidens hot. Genom att fortsätta utveckla samverkan mellan alla samhällsaktörer bygger vi tillsammans ett säkrare Sverige – för oss själva och för kommande generationer.

Vilken roll kan du och din organisation spela i detta viktiga arbete? Ta kontakt med din kommuns beredskapssamordnare eller länsstyrelsens säkerhetssamordnare för att ta reda på hur ni kan bidra. Tillsammans gör vi skillnad.